Besökare

fredag 17 augusti 2012

Det här med onyttigheterna.

Om tolv veckor åker vi. Om tolv veckor får vi sommar igen.

Kul!

Men...

Om tolv veckor ska jag visa mej i bikini.

Jag till Johan:

"Okej, vi kör nyttiga veckor nu. Bara onyttigt på lördagar om vi är sugna."

Johan till mej:

"Okej!"

Jag till Johan:

"Eller på fredagar kan man också få ta något gott."

Johan till mej:

"Jaha, okej,"

Jag till Johan:

"Fast är det fest mitt i veckan så kan man ju ta vad som bjuds, liksom."

Johan till mej:

"Ja, det här verkar bli enkelt för dej."

Jag till Johan:

"Vi börjar på måndag."

Johan till mej:

"Okej!"

Måndagen kom. Så tisdagen. Sen onsdagen. Och torsdagen.

Idag är det fredag.

Och det är nu jag undrar om jag fortfarande får äta onyttigt fastän jag gjort det varje dag sedan i måndags...?

Faaan! Att det ska vara så svårt. Å Johan ba, jag har inte ätit något socker alls på hela veckan.

Visst, rub it in bara!

Så tänker jag att jag ju springer. Fast sen inser jag att jag bara hittar på ursäkter för att inte behöva tänka på vad jag äter. För om jag springer och äter mycket så blir det ju plus minus noll. Det skulle såklart vara bättre om jag springer och undviker att äta för mycket. Då kanske det kan bli plus minus, minus.

Och för er som vill peppa mej så säger jag tack, men nej tack. Inte för att vara oartig eller så. Endast för att jag blir så arg när någon säger;

"Om du vill ha något att tugga på framför teven kan ett alternativ vara..."

Och där slutar jag lyssna, för allt som börjar med "ett alternativ" i samband med skräpmat, kan aldrig bli bra. Eller gott.

"Ta ett äpple istället."

"Yeah, right!"

Förmodligen är jag inte tillräckligt motiverad. Eller så har jag usel karaktär. Jag anar att det är det sistnämnda. Men jag tycker att det verkar onödigt att analysera.

Det är ju ändå fredag och då måste man få unna sej!


Och imorrn är det lördag. Då vet ju alla att man får äta vad man vill! Å söndagar ska vi inte ens tala om.

Ett par mil i spåret imorrn, alltså.


3 kommentarer:

  1. Hur får man bra karaktär undrar jag??? Tror det är nåt man föds med,har vänner runtomkring mig av båda sorter nämligen. Och dom utan (inkl mig själv) vi faller liksom tillbaks hur gärna vi än tror att vi har bestämt oss, men sen finns det några andra... som bestämmer sig och står fast vid det....jag skyller på det, att jag helt enkelt saknar någonslags karaktärsgen ;)

    SvaraRadera
  2. Ha ha fan va jag älskar dej!,-) Du är så bäst! Ja de är inte lätt de där det vill jag lova (*host* 7 kilo + sedan i april... Man kan ju fan tro att man är gravid ju;-))
    Tycker falktiskt inte du behöver tänka på din kropp. Tycker att du är sååå snygg, tänk om jag såg ut som dej i kroppen. Då skulle jag nog inte springa en km;-)
    Kram på dej snygging

    SvaraRadera
  3. Men kära du, du är vacker som du är
    (nu skakar du säkert på huvudet, ge dig!!!!)
    Du kommer att skratta ihjäl dig på ålderdomshemmet
    när du tänker tillbaka på denna period
    Men jag vet hur det är, är precis likadan själv
    Hur svårt kan det va att få LITE karaktär liksom!
    Själv ska jag klämma ner mig i en bikini om 6 dagar
    och sitter och äter dumlekola till frukost......
    Men bakom mina solglasögon kan jag va mig själv ....hahaha
    KRAM

    SvaraRadera