Bra dag!

Idag är en bra dag. Det är skönt med bra dagar. Jag blir gladare då (nähä?!?).

Igår eftermiddag kom Lennons fina kompis, Stina, hit med sin mamma. Jag och ungarna var överlyckliga! Ungarna för att de fick leka massor, jag för att jag fick klippa gräset medan mamma Karin såg efter de små. Jag har aldrig varit så glad för en klippt gräsmatta. Nä, förlåt! Skrev jag gräsmatta? Jag menar förstås maskrosmatta (hata!!!).

När jag hade dött av hur söta de var, ungarna, där de låg i Lennons rum och småpratade sej till sömns, satte vi oss i soffan, jag och Karin. Pratade om viktiga saker. Livet, kärleken, vardagen, barnen, makar och ni vet, allt annat som händer hela tiden. Jag är så glad för Karin. Hon är klok!

När vi imorse hade ätit frukost, stannade Karin hemma med barnen och lät mej springa en runda. Oh, the tacksamhet!!! Jag sprang i hällregn och var blötare än joggingbilden i tidigare inlägg. Dock hade jag täckt brösten med ytterligare en tröja :)

Sen har vi varit på dagis och lekt, jag och barnen. Mini-inskolning inför hösten. Jag satt på golvet bland ungarna och beundrade förskollärarna. De är sannerligen människor utöver oss vanliga!

Efter det åkte vi till ICA för att handla jos och kaffe. Barnen ville ha glass. Jag tyckte att det var onödigt med tanke på sommarens sockerintag, men också dumt för jag vill inte att mina barn alltid ska ha något när vi handlar.

Så jag gjorde som sej bör. Jag sa nej och höll mej till nej.

Och vaddå?!? Att JAG varje gång jag handlar, måste ha något - helt annan sak!

SUNT! Verkligen.

Imorrn åker vi för att pussa på vår kattunge och titta på nya valpen som bor där!

Kanalbyte.

Having one of those days.

Nattens sömn: Usel.
Morgonens frukost: Gnällig.
Dagens lunch: Kladdig.
Dagens humör: Gräsligt.

MEN!

Kvällens utsikter: Lysande eftersom vi får fint nattbesök!

FAST!

Jag måste se dessa ensamma veckor som ett bevis på att jag behöver byta kanal. Just nu är jag tuned in på någon sketen negokanal som endast spelar upp vad jag inte vill och vad jag inte har. Varken givande eller roligt.

Anar att min sinnesstämning smittar av sej på barnens och kanske en del av gnället beror på mej. För vem skulle vilja spendera sin dag med denna miserabla människa?!?

Ingen fager syn. Och ser man ut så där får man nästan skylla sej själv att det mesta känns tungt och tråkigt.

Dags att läsa Aftonbladet igen. Titta på bilderna från svälten i Afrika. Få lite perspektiv. Det behövs sannerligen i denna stuga.

Men det är svårt, att utan ironi, käckt tänka; jamen, då tar jag tag i disken då! Och sedan gräsklippningen. Och dammsugningen. Och tvätten. Och sängbäddningen. Och, och, och..."

En vecka.

Då ska vi se... Vad har hänt sedan sista blogginlägget? Jösses, nästan en hel vecka sedan jag meddelade mej!

Jo!

Vi har:

- valt kattunge!
- myst med kusin Olivia.
- bott på hotell.
- åkt karusell.
- skrattat och kramats med morbröder och morföräldrar.
- åkt en jävla massa mil i bil.
- ätit ett par gånger för ofta på McDonalds (och när jag tycker det är det fanimej illa!)
- smaskat glass och godis.

Jag har:

- varit svartsjuk.
- haft några breakdowns.
- haft ett par psykbryt.
- grinat.
- ältat.
- blivit tröstad av maken.
- varit nykär.
- sprungit i det värsta regnet någonsin.

Några händelser mer i detalj.

Kattungen. Vi ska få en katt! Åh, jag längtar. Hon är så söt att jag sprängs! HON är den svarta och jag vill att hon ska heta Bonnie. Och eftersom mitt första namnförslag blev nedsröstat, så borde detta gå igenom. Mitt första förslag - Jovi.

Hotellövernattning och karusellåkningen skedde i Göteborg tillsammans med mina föräldrar och mina bröder med respektive tjejer och barn. Jag älskar att hänga med dem! Kanske för att jag älskar dem så mycket! Och för att mina barn älskar dem.

Lennon med morbror Erik, som vi träffar alldeles för sällan!

Jag gillar inte karuseller. Mår illa och fattar verkligen inte tjusningen. Och då är det ju faen att min äldsta unge och hans kusin Olivia nästan bara ville åka karusellen från helvetet - kaffekoppsjävlarna!

Och med tanke på min aversion gentemot dessa snurrande grejer, kunde man ju tro att Olivias pappa, tillika min bror, skulle step up eftersom han gillar karuseller. But nooo! Han hade fullt upp med annat.

Vissa andra hade också fullt sjå. Bror Eriks fina tjej, Evelina, kan skymtas bakom det kladdigaste och snuskigaste godiset ever.

Vi hade en supermysig helg i Göteborg och jag är så oändligt tacksam för min familj!

Lennon med morfar <3

Händelser under veckan där endast jag varit inblandad. Ni vet, allt det där med breakdowns, psykbryt, ältandet och tröstandet - ett helt annat inlägg!

Och springningen i regnet. Jag blev blöt. Tänkte att det spelar väl ingen roll. Luften blir ju enklare att andas iallafall. Dessutom vet vi ju alla (som gick i mellanstadiet på 80-talet) att; "det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder". Och det är ju uppenbart. För mina kläder är sannerligen usla. Särskilt de som SKALL dölja brösten (oh, the nipples!).

Idag har maken lämnat oss igen. Det har bara gått några få timmar och jag längtar redan ihjäl mej. Lysande utsikter inför en ensamstående vecka.

Lunch då.

Brilliant!

Tänk att det skulle ta så här lång tid! Innan vi fattade hur man gör livet som ensamstående förälder enklare.

Här ser vi Karin. I ena handen håller hon ett vinglas, i andra en enkel flagga (köps för billig penning i välsorterade cykelaffärer).

Och nu kommer det geniala.

Klara. Färdiga. Gå.

And there they go. Ungarna springer runt huset. Det tar en stund.

Sen springer de i mål.

Och då ropar man; BRAVO!

Och sen springer de några varv till. Överlyckliga!

Under tiden sitter man där. Med sitt glas vin. Och babblar.

Att vara ensam med ungarna är en promenad i parken ;)

Första dagen.

Hur det går för mej här hemma?

BRA! Fast å andra sidan har det bara gått ett dygn så man vet ju aldrig.

Strategier jag har:

- Slå dövörat till vid gnäll och skrik pga av orimliga önskemål.
- Skita i tvätt, städning och plockning om jag inte har lite energi över.
- Tillåtelse för mej att dricka coca cola at any time.
- Om övertrötta barn blir too much, ge dem glass eller likvärdig muta.

Så den här vecka ska nog gå geschwint.

Maken har åkt iväg till Norge med ett tjugotal snygga, unga, fräscha tjejer. De bor i stugor vid vattnet och har samkväm på kvällarna. Inget konstigt med det. Närå. Mysigt och trevligt för honom. Och jag tänker inte alls på det. Mer än att det är kul för honom att ha något fint att vila ögonen på. Glad för hans skull är jag. Som vanligt, gladast av alla.

Idag har vi hängt vid vattnet. Fina Karin (som övergav mej för Dubai, ni vet) är hemma på semester med barnen. Vi har tillsammans roddat med ungar, saker, matsäck och fixat en väldigt mysig dag.

På väg hem från vattnet. När jag var lite för varm och snabbt ville hem till skuggan på altanen. Då ville min lilla inte sitta i vagnen. O, nej! Han ville gå. Om det går fort...? Nä, inte särskilt. Men jag blev bara liiiite irriterad.

För han är ju så fruktansvärt söt att man storknar.

Aningen ångrar jag dock mitt val av middag. När Lennon frågade vilken mat han skulle få ikväll och jag svarade lax, kände jag att jag nog borde ha tänkt igenom matvalet en smula. Om jag säger så här; han blev inte särskilt sugen.

Oh, well. Allt kan ju inte flyta.