Tre tips.

Halv VAB-dag med två halvsjuka ungar.

Nappstatus: Mycket bra. Han har bara frågat efter napparna vid ett par tillfällen igår kväll och i morse. Kan ju i och för sej bero på att han glömde bort frågan eftersom han igår var arg för att jag inte berättade sagor i tre timmar och i morse för att han var galen på snoret som inte ville försvinna från hans näsa. Men ändå, framsteg!

Bacillerna har nu hoppat över till mej och halsen är oroväckande sträv. En del snor as well. Men jag tänker ignorera det tills förkylningen tröttnat. Det känns redan bättre. Typ...

Nu mattips. Igen.

(Nästan så att jag skulle kunna döpa om bloggen till Fruns mat. Om det inte vore för  mina uselt knäppta maträttskort, då.)

Tips 1

Älgkorv (funkar alldeles utmärkt med falukorv oxå) i ugn med rotfrukter och halluomi.

Sätt ugnen på 200 grader (varmluft). Skär några snitt i korven och klicka i dijonsenap och tryck ner en ostskiva i varje snitt. Lägg korven i en oljad eller smörad ugnsfastform. Blanda krossade tomater, tomatpuré och en droppe grädde. Krydda såsen med salt, peppar, basilika, timjan och lite oregano. Häll över korv.

Skala rödbetor, gul lök och palsternacka. Plocka isär blomkålen och skölj. Skär rödbetor, palsternacka och lök i valfri form. Häll i alla rotfrukter i en ugnsfastform och släng i några vitlöksklyftor. Ringla olivolja och lite honung över och krydda med salt, peppar och timjan. Jag hade i några färska basilikablad också.

Ställ in korv 10 minuter innan och sedan rotfrukterna i ca 25 minuter. Stek halloumin när det är fem minuter kvar på maten i ugnen.

Till barnen kokade jag potatis som jag mosade tillsammans med palsternacka och blomkål. De är nämligen inte jätteförtjusta i rotfrukter som varit i ugnen.

Tips 2

Grönsaksbiffar

Riv tre morötter (jag rev inte på det grövsta). Hacka en röd lök. Koka färsk broccoli i några minuter. Skölj en burk kikärtor. Skala två vitlöksklyftor.

Häll kikärtor, rödlöken, vitlöksklyftorna och broccolin i en matberedare. Släng också i 3 msk vetemjöl och två ägg. Krydda med örter och timjan (jag hade i en tsk dijonsenap, det har jag i nästan allt). Blanda. När det är färdigmalet kan du röra i morätterna med en slickepott.

Forma till biffar och stek 4-5 minuter på varje sida.

Dom blir ganska kladdiga så börja på het panna och dra ner vartefter. Vissa fick jag steka längre. Man känner när de är fasta och färdiga.

Barnen fick fullkornsmakaroner till (och sugrör, tydligen),

medan jag tog rotfrukterna som blev över från dagen innan. Keso till.

Tips 3 (I know, I´ve gone bananas med dessa mattips)

Burritos i ugn.

Hacka rödlök fint. Skär två tomater i små, små bitar. Häll allt i en skål och blanda med majs och het tacossås.

Skär kyckling i små bitar. Stek och krydda med spiskummin, koriander, mynta, gurkmeja och vitlök.

Lägg sedan kyckling i en fullkornstortilla som en sträng i mitten. Ha på lök- och tomatröran över. Toppa med bönor och riven ost. Vik ihop tortillan, lägg en ostskiva över och kila fast den med en tandpetare.

Lägg burritosarna på plåt med bakplåtspapper. In i ugnen på varmluft i ca 200 grader i 7-10 minuter.

Skär valfri sallad till.

Ungarna älskar detta and so do I!

Japp, nu har ni kvällsmat tre kvällar i rad utan att behöva tänka :)

Nu till mina barn, som jag "råkade" klippa "lite" igår.

Lennon

Vince

Jag lovade mej själv för ett år sedan (när jag "råkade" klippa Lennon i Jonatan Lejonhjärta-frisyr) att aldrig mer röra mina barns hår med en sax. Men så igår tänkte jag att jag kanske hade lärt mej att klippa på ett år. Inte för att jag tränat. Alls. Men ändå, liksom.

Jag började med Vince. Efter första klippet gastade han i högan sky att det gjorde ont och efter andra klippet var fiaskot ett faktum. Det blev så kort, liksom. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Men man måste ju jämna ut det. Oj, vad kort det blev på den sidan, då måste jag göra lika på andra. Oj, det blev lite väl mycket, då måste jag göra lika på andra. And so on.

I det stora hela blev det dåligt. Eller inte bara i det stora hela. I detaljerna också. Det blev dåligt, helt enkelt.

Johan kom hem från jobbet och fick nåt konstigt i blicken när han fick syn på Vince. Vet inte riktigt vad det var jag såg i hans ögon. Panik, kanske. Och när han tittade på mej var det mer förakt. Om jag säger så här - jag fick inte ligga senare på kvällen.

Fast på riktigt, han är ju ändå så söt att jag smäller av. Numera en söt Dalmas. Men jag är ju uppvuxen i Dalarna så det passar ju bra.

Jamen, kolla på ´an, knätofse-Vince!

På den stora märktes det inte ens att jag hade klippt. Slutsatsen jag drar av det är att jag faktiskt lärt mej klippa på ett år. Utan att ha övat!

Söt som socker och still long haired.

 

Kock OCH frisör. Ja, jag säger då det!

 

 

 

 

 

 

VAB utan napp.

Så här i napplämnartider passar det alldeles utmärkt att själva napplämnar´n får tillbaka sin feber. Eller så är det sämsta timingen ever!

"Var är min napp, mamma?" "Jag vill ha min napp, mamma!" Och däremellan snor, host och "jag har ont i pannan, mamma!"

Idag vabbar jag med honom. Hans storebror får också vara hemma med snor i näsan och kort stubin. Misstänker att det är något på gång med honom också.

Helg med sjukt barn och obefintliga nappar är nu slut. Den har trots allt varit mycket fin och jag saknar den redan.

Långsam promenad till vattnet i härlig och värmande (!) sol.

 

Där letade vi efter en "skatt" i "trollhuset". Mörkt och lite otäckt.

 

 

Men det var det värt. Dyrbar skatt att hitta.

 

 

Delar lika. Det är viktigt det där med antal och volym och så. Att man får lika.

 

 

Underbart att äntligen kliva utanför dörren och utbrista: "Åh, jävlar vad ljust!"

 

 

Ordvalet justeras till nästa gång. 3-åringars öron hör förvånansvärt bra.

 

På lördagen blev vi lite väl många tusenlappar fattigare. Blandare till tvättställ och badkar inhandlades. Några arbetstimmar på det och vi ba, bye bye Blackbird till några av våra sparade slantar.

 

Vince testade badrumsbutikens varor genom att bland annat smälla i varje toalettlock medan Lennon blev arg över att leksakerna som butiken tillhandahöll inte var fulltaliga.

 

Trevligt.

 

Napplämnarn lite senare i leksaksaffären <3

 

 

Och så storebror <3

 

 

På kvällen ville man tydligen rocka till "we´re not livin´ in America", fastän det faktiskt är vad vi snart gör. Så gulligt "tuffa" att jag ville gråta alternativt pussas.

 

 

Sen stoppade vi de söta tu i säng och klädde oss i morgonrockar och mössor,

 

 

för bubbel med fina grannar. Nio minus i luften och 38-40 grader i vattnet. Helt, helt underbart!

 

 

 En lugn helg (napptjatande aside) där maken hunnit med att klinka på gittaren,

 

 

och jag hunnit både läsa bok och skriva på blogg.

 

Men idag är det måndag och VAB. Helt okej det också. Högen på jobbet kan vänta till en annan dag. Iallafall är det vad jag intalar mej.

 

Ha en fin måndag!

 

Historisk dag.

För två och ett halvt år sedan hände detta:

Stolt moder!

Igår var en historisk dag i familjen Agnemyrs liv!

VARNING!!!

För urtrist inlägg. (Om man inte själv är mamma eller pappa.)

Detta var vad som hände;



Vår förstödde sade adjö till sina nappar! Och gav dem till grannens trädgårdstroll.



Och se så glad han/hon/den/det blev!

Jag skulle ge alla mina slantar för att läsa hans tankar efter lämningen;



Söta, goa, underbara unge! Jag är såååååå stolt över dej <3

Första natten gick bra! På kvällen undrade han om napparna, förstås. Men sedan somnade han. På morgonen ropade han på oss och Johan gick in till hans rum. Förväntade sej såklart att höra något om de icke befintliga napparna. Men det enda han hörde var ett litet mummel; "Dumma troll!"

Fina, roliga unge!!!

Ikväll frågade han EN gång om nappen. EN! EN gång! Vårt barn måste vara något sorts mirakelbarn!

Eller så taggar jag ner a notch och inser att detta händer i alla familjer med alla barn. Äh, fan! Det skiter jag i. Jag ÄR äckligt stolt över honom!

What DID I do före barnen...?!

 

Idag hände detta:

 

Ännu en historisk dag. Vår yngsta "ville" lämna sina nappar till samma troll.

 

 

Men han vågade inte göra det själv, så brorsan fick göra det. Själv stod han bredvid med butter min.

 

 

Tills slut fick sej trollet en liten klapp och ett litet leende,

 

 

 men hela eftermiddagen har han varit eftertänksam, vår annars så intensiva kille.

 

 

Inte ens presenten han fick välja om han lämnade sina nappar, fick honom att dra på smilbanden. Butter, söt och putig <3

 

 

Men nu leker han med sin drake, äter lite godis och suger oroande hårt på klubban jag just gav honom. Fast det ska nog gå bra det här. Det mesta med Vince brukar ju vara a walk in the park. OBS! Ironi! Men jag har hört att man in tuffa tider ska ta till humor.

 

Jag har laddat energi, kraft och tålamod i underbar sol på vår trapp idag. Så det blir nog en simpel match detta....

 

 

Alltså har vi numera bara stora killar här hemma.

 

En 5-åring <3

 

 

 Och en nappslutande 3-åring <3

 

 

Så om man skulle ta och lägga sej med maken i sängen och göra en bebis...

 

Jamen, dom blev just så stora. Sådär på en gång. It´s an end of an era, liksom.

 

Snyft...

 

 

 

Sex

Ja, nämen jag verkar ju vara inne på det här med att tipsa och inspirera. Mina (om jag får säga det själv) lättlagade och goda matträtter, har ju slagit stort hos några av er.

Så jag tänkte fortsätta på det spåret men nu med ett helt annat tema. Med betoning på helt annat.

Sex.

Jag och Johan brukar....

Nej, så kul ska vi inte ha. Eller okul, beroende på vilken relation man har med mej ;) Men erkänn att ni ba, oh no! Nu har hon helt tappat koncepterna :)

Men ni kan vara lugna. Vad jag ville skriva om är det här med ett långt och tryggt förhållande versus ett spännande och passionerat dito.

Jag tittar mycket på korta inspirationsföreläsningar på en sida som heter TED.com. Ofta gör jag det för det krävs i mitt jobb, men ibland gör jag det även av privata skäl.

Härom kvällen satt jag och klickade på några länkar (OBS! Av privata skäl!!!) och hittade denna:

http://www.ted.com/talks/esther_perel_the_secret_to_desire_in_a_long_term_relationship.html

Som jag verkligen råder er att klicka in er på. När jag tittade på den blev jag sådär, jaaaa men det är ju det jag alltid har sagt! Och sen blev jag sådär, neeeeej varför har inte jag forskat om det, då hade jag fått resa jorden runt och pratat inför folk och verkat kunnig. Det hade ju varit helt underbart att få lära sej mer om och babbla och babbla om saker som ligger en varmt om hjärtat. I detta fall sex (sorry, mamma, pappa å alla andra inom närmsta familjen).

Nåväl, klicka på länken så kan vi väl diskutera sen. Ja, vilken bra idé! En debatt på min lilla blogg. Kom igen, tyck!

Alltså, jag vet att länken är på engelska och att den är 20 minuter lång, men believe u me, det är det värt! Och det är ändå bara Gladiatorerna på teve ikväll :)

Och som avslutning - ett moderepotage. Om man med moderepotage menar en bild på mej i ny tröja (som jag äääääälskar!).

 

Sen hoppas jag att Vince blir frisk snabbt. Sötaste killen blev idag varmaste killen på dagis. Igen?!?!

 

Trevlig fredagskväll på er! Och kom ihåg att tycka om länken!

Uppdatering. IGEN!

Nämen, det här var verkligen roligt! Att ha saker att skriva om. I´m on a roll!

Och då tänkte jag fortsätta på temat enkla, goda och nyttiga maträtter. Till att börja med. Sen har jag ytterligare en intressant sak att dela med mej av.

Men först mat, alltså.

Skär laxfileér i tärningar (heter det tärna laxfileér, kanske...?). Skär purjolök och paprika. Kasta i allt i en stekpanna. Ja, alltså man behöver nödvändigtvis inte kasta men ni fattar.

 

Stek tills allt fått fin färg (inte så länge). Krydda med salt, citronpeppar (sådan utan massa e-skit i), örtkrydda samt dill (jag änvänder fryst dill). Häll sedan i hälften grädde och hälften standardmjölk. Hur mycket beror förstås på hur mycket lax som ligger däri. Klicka i lite dijonsenap (funkar till nästan allt!). Låt puttra en stund (inte så länge). Smaka av.

 

 

Servera med basmatiris och broccoli. Very gott!

 

 

Det tyckte barnen också. Förutom broccolin. Fast jag vet att Vince egentligen älskar broccoli, men som jag tidigare nämnt, storebrorsans smak smittar tydligen av sej.

 

Och nu till vårt badrum. Det kommer snart att vara klart. Jorå, visst. Snart. Vi ska bara vänta på DHL i några år till (läses med aningen bitter ton). Nä, skämt åsido. Idag fick vi vårt nya, icke skadade badkar. Jippi! Dock kunde inte arg lastbilschaufför ta med sej det gamla tillbaka så en ny, förhoppningsvis inte lika arg chaufför, kommer på fredag och hämtar upp det. Mycket miljövänligt och tidsparande. OBS! Ironi!

 

Den som gapar efter mycket, får tydligen två badkar i hallen.

 

 

Men det blir nog bra det här, till slut.

 

Ikväll jobbar Johan sent så det är väl bäst att get to all the undanplockning. För sen ska ju barn läsas för och läggas och sägas gonatt till. När de väl sover gott måste även jag jobba. Då tänker jag krypa upp i soffan med världens godaste te (skickat all the way from USA av bästa June) och jobba undan allt jag inte hann med idag.

 

En god natts sömn behöver jag sedan, för gud vad den här veckan är fullspäckad.

 

Ha det gott och tusen tack för fina kommentarer här och på FB! Jag blir glad :)

 



Uppdatering (obs: inte rolig).

Nu är han på benen igen, vår lilla galning. Nu vill han inte bara sova och mysa och vara varm.

"Mamma, när jag inte fanns, då var jag en Ninja. Men sen när jag kom in i din mage, då tog jag av mej Ninjadräkten för då ville jag äta på dina tuttar."

Joråsåatte....

 

Slimebana i hallen hela helgen och stackars hunden vågade till slut inte ligga kvar i sin korg eftersom det hoppades hejvilt. Det var på liv eller död, det där med att inte trilla i "slimet".

 

Mitt mantra: "De är kreativa! De är kreativa! De är kreativa!"

 

Och jag lyckades tänka bort röran och det faktum att hund- och katthår förmodligen fastnade på varenda kudde.

 

 

Två springturer hann jag med i helgen och känslan efter de kilometrarna är svårslagna. Så gott med trötta ben i soffan.

 



 



Idag är det alltså måndag och jag har nyss tittat på Familjen Annorlunda på teve och... Och... Om vi säger så här; det känns avlägset med samlag.

 

Dock måste jag erkänna att jag är djupt imponerad av dessa människors lugn, tålamod och det faktum att de faktiskt VILL ha så många barn. Att de på riktigt gillar att leka hamburgerkiosk, besöka bondgårdar, pyssla med saxar och pennor som används på icke pysselmaterial (tror jag iallfall men vad vet jag, de kanske tycker att det är snyggt med tuschritade trägolv...?), gå på picknick efter att ha fixat 50 mackor och värmt miljoner liter varm choklad.

 

Jag får, mot min vilja, erkänna att jag faktiskt får liiiite dåligt samvete eftersom jag inte alls är den där åh-vad-härligt-att-låta-barnen-hjälpa-till-mamman som jag ibland kanske skulle önska att jag vore. I lite större utsträckning åtminstone.

 

Oh, well. Det är spännande att följa dessa familjer men efter varje avsnitt upptäcker jag att min andning är väl ytlig.

 

Te och chokladboll i soffan nu. Och till mitt försvar efter detta onödiga intag, vill jag meddela att det vägdes upp tidigare ikväll med följande smart lagda maträtt, som passar utmärkt till barn utan smak för nyttigheter (som jag nog publicerat i ett tidigare inlägg):

 

Skär zuchini, färska champinjoner, purjolök och paprika i bitar. Släng allt i en stekpanna eller gryta. Stek.

 

 

Koka färsk broccoli i ett par, tre minuter, släng sedan i grytan. När allt har fått färg, häll i ett paket krossade tomater, några matskedar tomatpuré och ett par matskedar dijonsenap. Krydda med salt, peppar, basilika, timjan och oregano. Låt puttra. Häll i en skvätt grädde (valfritt).

 

 

När det har puttrat ihop sej till god smak, mixa grytan så att inga bitar syns. Tippa sedan i kokt fullkornsspagetti och rör om. Toppa med parmesanost. Supergott och ingen unge anar någonsomhelst nyttig grönsak.

 

 

And one of these days ska jag lära mej att knäppa mer frestande matbilder.

 

Japp, det var det.

 

Nu säng, bok och sömn. Tisdag imorrn med sjukt fullspäckat schema.

 

Och det är nu jag inser varför inläggen inte duggat tätt de sista veckorna. För hur intressant är det, liksom? Man ba, åh Kicki har uppdaterat, undrar vad hon skrivit, jag måste kolla och däääääär somnade jag.

 

Så gonatt, då :)

 

 

 

 



Längesen.

Jag,

 

har inte uppdaterat denna blogg på larvigt lång tid. Ibland har jag gått in å kollat om jag inte missat något jag skrivit. Men varje gång har samma inaktuella inlägg poppat upp och jag har blivit irriterad på mej själv. Vilken tråkig människa, har jag tänkt och klickat mej vidare till en annan, mer frekvent uppdaterad blogg.

 

Idag är det lördag och jag sitter i soffan med en sjuk Vince. Han tittar på en film, som jag irriterande nog måste slänga ett öga på då och då för att hänga med i storyn. Men blogga kan man ju göra med halv uppmärksamhet, så här kommer första inlägget sedan I don´t know how long.

 

Det är nu jag önskar att jag kan chocka med någon het nyhet, typ att jag är gravid med trillingar eller nåt sånt. Alltså, jag önskar ju inte att jag var gravid med så många ungar men värdet i en sådan nyhet liksom, det är det jag vill åt.

 

Men några häpnadsväckande händelser kan jag inte rapportera mer än dessa:

 

Vince,

 

 

är sedan i tisdags sjuk. Febern kommer och går och han vill mest sitta i knät och berätta att han fortfarande är sjuk. Det är mysigt att ha honom så nära men jävligt varmt.

 

I friskt tillstånd vill han mest göra och se ut som sin storebrorsa. Så när Lennon är på fotbollsträning, spelar Vince fotboll vid sidan av med benskydd (som är fem storlekar för stora) och höstskor (som överanvändes i USA).

 



 

Eller spelar fotboll, jag vet inte jag...

 

 

Annars bygger han med samma lego som brorsan, tittar på samma barnprogram som brorsan, säger samma saker som brorsan och skrattar åt samma skämt som brorsan. Det sista är skämt som typ, "Jag är Riddare Micke och mitt uppdrag är att bajsa på mej!"

 

Men ibland är han sin egen och då blir det verkligen hur som helst. Som med hans svärd, till exempel.

 

 

Så söt, speciell och rolig att man blir både trött, kär och glad på samma gång.

 

 

Lennon,

 

 

bygger mest lego. Ibland berättar han också fantastiska historier och ber mej "kasta ut mitt skicklighetskort slicecutter" eller  "kontra uppgradering frame fire". Och jag ba, okej och sen låtsaskastar jag något och får, nittio procent av gångerna, skäll för att jag gör fel. Oftast förstår jag bara hälften av vad han säger men jag får ju iallafall umgås med ungen och det är det bästa jag vet just nu.

 

Han är så fruktansvärt fin och underbar att jag älskar ihjäl mej!

 

Snällare storebrorsa får man leta efter. "Åh, men Vince, är du sjuk. Stackars, stackars dej! Vilket godis vill du ha?"

 

Så ofta jag kan försöker jag sno åt mej pussar. Dom är nämligen inte lika frekvent givna nowadays. Kompisarna slår nämligen högre än mamma.

 

 

De har för det mesta kul ihop, våra grabbar. Men det är bedrövligt mycket "jag vann" eller neeeej, han fick mest!" eller "ska vi brottas?", kan jag tycka. Syskonkärlek, liksom.

 

And for the record - det är inte jag som har köpt likadana mössor! (host, farmor, host)

 

 

Som sagt, det är viktigt att vara lik brorsan. Hur gräsligt det än må vara.

 

Meet mina två Spidermen.

 

 

Annars skottar vi rövarna av oss. Och när vi gjort det, kommer traktorn och täpper till vår uppfart.

 

 

Då ser jag lite ledsen och uppgiven ut och då kommer grannen med sin snöslunga. God bless him!

 

Emellanåt tycker jag, om jag försöker riktigt ordentligt, att vintern ändå kan vara ganska så fin. Men bara ganska. Under fina dagar längtar jag nästan inte ens till USA. Men bara nästan!

 

Kolla så vackert vi bor!

 

 



Efter tusen turer är snart badrummet på övervåningen i sin ordning. Vi ska bara byta ut badkaret som vi väntade på till dödagar. Vi upptäckte nämligen att det var skadat och så började vi om med beställning och väntan. Bilder kommer när jag ligger däri med skum över kropp och bubbel i hand :)

 

Det är bra på många sätt att vårt andra badrum snart är färdigt eftersom det vi nu använder ofta är upptaget. Både av pojkar som alltid måste bajsa samtidigt (hur är det möjligt, varje gång liksom?) eller katter som vi inte vet vad har därinne att göra egentligen.

 



 

I övrigt i livet:

 

Vi pratar massor, jag och Johan. Om framtiden, såklart (USA, here we come!) men mest om nuet. Att ta en dag i taget och njuta av det vi har och lever i just nu. Vi blir bättre och bättre på det och allt känns otroligt mycket enklare. Vi oroar oss inte lika mycket och jag känner ett skönt lugn.

 

Jag jobbar, tabatatränar, springer, försöker laga nyttig mat (gäller att vara innovativ), hänger med familj och vänner och bäst (och mest pretentiöst) av allt - tar 10 minuter varje dag då jag sitter i tystnad och tänker på ingenting.

 

Det sista är som trolleri. Gör underverk för trött hjärna och kropp.

 

So to sum up:

 

- Jag förstår inte mina barn särskilt bra men jag älskar dem och tänker att det är huvudsaken.

 

- Vintern känns okej (med betoning på okej) och jag blir ju ändå fit av att skotta.

 

- Badrummet är snart klart och I can´t wait på mitt första bubbelbad med tillhörande bubbeldrink!

 

Jag känner mej glad, harmonisk, tacksam och mycket lycklig. Som en klyschig statusrad på facebook, faktiskt. Irriterande men sant.

 

Och med det, avslutar jag detta inlägg. Pizzabak med hungriga barn i bakgrunden står på schemat (oh, the tjat). Kan hända att jag behöver ett glas vin också.

 

Men just, ja!

 

Om inte alltför länge står jag där, längst fram vid scenen. Och dör en liten bit <3 Count down...