Det måste få ett slut.

Jag fattar ju det, att det finns gränser. Men jag orkar verkligen inte. Skulle bara ut med hunden och tänkte att om jag bara gick snabbt så skulle ingen se mej.

Då var det synnerligen korkat att vandra ut i en självlysande fleecetröja. Jag blev obekvämt medveten om det när grannarna i ett av husen verkade ha fest. Jag småsprang för att ingen skulle se mej i min utstyrsel, men den som missade mej måste vara blind.

Jag blir så trött på mej själv.

I have no limits. Whatsoever.

Förlåt, Rosie och Pia. Förlåt!