Stundande bröllop.

Fotboll på teve. Å jag lovar er, jag försöker känna lust, vilja å spänning.

But, nothing.

En stilla undran, bara. Hur får dom gräset randigt?

Other than that, nothing.

Men inför imorrn känner jag allt det där jag saknar ikväll - lust, vilja och spänning. Jag ska på bröllop. Rosie och Johhny ska gifta sej. Det ska bli såååå kul att äntligen få se min kära vän stå brud. Och festen, oh my! Kommer att rocka!

Men först måste jag vänja mej vid mina silikonpattar.

Som två skavsårsplåster, ser dom ut. Och dom är inte särskilt bekväma. Eller snygga. Eller rimliga heller, för den delen. Men dom fyller sin funktion. Jag kan visa min bara rygg utan fula bh-band.

Sen det här med min sminkning. Sotning. Det blir nog bra. Så länge jag inte ser ut som en tvättbjörn...

Håruppsättning, sen. Varför bokade jag inte tid hos min hippa frisör?!? Då hade jag sluppit den där timmen imorrn när jag kommer att stå framför spegeln och väsa olämpliga ord som förmodligen snappas upp av vår 2-åriga härmapa.

Nämen, det känns tryggt det här. Det här med min utstyrsel. Jag verkar ju ha koll.

Jorå...

Koll eller inte. Spelar mindre roll eftersom min klänning kommer att rädda hela smink- och hårfiaskot.

Den och min lilla väska.

Ja, å pattarna, förstås!

Nu hoppar jag i säng. Jag orkar inte med min makes och min mammas men-jobba-framåt-då-för-fan-kommentarer till Zlatan och kompani.

Och den som vet får gärna svara på min fråga. Hur får dom gräset randigt på fotbollsplanen?

Den frågan känns viktig, så här i EM-tider.