Massor av kärlek.

Hej, hörrni!

Jag lovade ju en massa bilder. Jag gjorde det. Och det ska ni få. Såklart! Jag ber om ursäkt för dröjsmölet. Men jag har en mycket bra ursäkt.

Baksmällan from hell!!!

Jag hade glömt bort hur vidrigt det är. Men jag anar att ni bryr er föga. Det är väl bilderna ni vill åt.

Så håll tillgodo.

Blek, glåmig, nervig och glad.

Men med lite hjälp så...

...började det ordna upp sej.

Nej men, alltså shit! Jag orkar inte ens hitta på fyndiga bildtexter. Jag mår så uselt att jag faktiskt undrar om det ändå inte är någon sorts magsjuka jag lider av.

Ni får nöja er med bilderna ovan. Jag måste sova. Bli frisk. Bilder kommer en annan dag.

Hahahahaha. Åh, vad roligt! Kul skämt, Kicki.

Nä, gud! Jag har inte ens någon humor kvar.

Då är det ju tur att en bild säger mer än tusen (bakfulla) ord.

Enjoy!

Nummer 77. Kicki A. Gift med nummer 66.
"Lantis som är gift med Jon Bon Jovi look alike och längtar till staterna."

Nummer 66. Johan A. Gift med nummer 77.
"Får ett hjärta att brinna mer än Jon Bon Jovi."

Det är vi det.

Som ovan, jag i klänning med döskallefjärilar och maken med kostym, anlände vi till festen för att fira kära vännerna Rosie och Johnny på deras dag.

Vackraste, vackraste bruden. Så lycklig <3

Jag och Pia. Så nervösa inför ett självpåtaget uppdrag att vi knappt kunde le fint in i kameran.

Tur att det fanns många härliga vänner som kunde lätta upp stämningen.

Maria, Pia, Sinnika och jag.

Min fantastiskt trevliga bordsherre, Kalle. Stackarn... Jag var verkligen inte trevlig innan mitt självpåtagna uppdrag var utfört. Mer "här får du min ångest, hjälp mej hantera den" och det gjorde han, minsann.

När det självpåtagna uppdraget (lugn, ni blir snart varse) var över, var jag så lättad och glad och lycklig att jag helt enkelt var tvungen att kyssa en av mina finaste vänner!

Varken brudgummen eller Jon Bon Jovi verkade misstycka.

De var mest fulla och väldans glada.

Nä, hörrni...

Jag måste verkligen avsluta detta inlägg. Jag ramlar snart av stolen. Och så måste jag packa inför en veckas semester på Västkusten. Vi skulle ha åkt idag, men med tanke på hur jag började jag dagen, med TREO, resorb och kex, så sköt vi upp resandet. Man är minsann usel! Mamma och allt...

Jag avslutar alltså detta inlägg med följande ord:

Gårdagen var en av de finaste, roligaste och värdefullaste dagar jag någonsin haft. Tack, Rosie och Johnny för att vi fick dela er glädje!

Tack alla fina som gjorde dagen till vad den blev!

Tack, älskade make för att du låtit mej vara orimlig idag!

Och tack, finaste, finaste Pia för att vi gjorde det! Jag är så glad att det var med dej!

Nej, jösses! Vad snuskigt det blev. Gud, jag kan inte ens skriva vad jag menar. Så för att klargöra, jag har inte legat med Pia.

Jag måste lägga ner nu. Det är uppenbart.

Så...

Det självpåtagna uppdraget...

Med viss tvekan, delar jag nu med mej en bit av gårdagen. Please, have in mind att jag var fruktansvärt nervös och att jag INTE är någon sångerska!!!

Men varsågoda! Min och Pias tribute till brudparet.