Usel.

Mycket är uselt just nu.

Jag till exempel. Jag är usel i alla kategorier at the moment. Och detta konstaterande är inget fiskande efter dementi på ovanstående insikt.

Som mamma - Oh, my God vad jag suger. Fett!!! Tålamodet is nowhere to be found.

Som fru - Om man säger så här, där suger jag ännu mer! Och inte på det önskade sättet...

Som vän - Är jag lika usel som i övriga roller.

Som matte - Knappt att hunden viftar på svansen när jag entrar hemmet.

I could go on. Men då börjar jag grina. Och jag tänker att det nog inte hjälper denna uselhet.

Jag sprang idag. Hade kunnat springa flera mil. Kände varken trötthet eller pigghet. Undrar om det var så Forrest Gump kände...?

Men jag kan nog inte bli så mycket uslare än så här, vilket inger hopp.

Och jag menar, det spelar väl ingen roll om Iphonen är död och därmed mina bilder borta, eller att bilarna (obs, plural!) måste lämnas in för reparation. Iallfall inte om 100 år. Då är det inte en jävel som bryr sej. Inte ens jag.

Ett sista klagande bara. Innan jag låter er slippa mitt usla sällskap.

Jag äter inte frukt. Gillar det inte. Men såklart är jag nu sugen på apelsin. Bara för att vi inte har det hemma. Why låta något gå enkelt, liksom? Jävla Murphy!

Men jag är inte den som är den. Närå, jag är en festis!

En riktig jävla festis, är jag!

Herre, vad jag svär sen!