Overkligt.

Jag gillar inte när saker tar slut. Jag vet att jag skrivit det förr. Nu påminner jag om det igen.

Jag gillar inte när något tar slut.

En vecka på Västkusten med min lilla familj och makens föräldrar, syskon, syskonbarn, moster och morbor, kusiner och kusinbarn, är nu till ända.

Sorgligt.

Och när man kommer hem och öppnar posten och läser vad min 5-åring måste göra i höst, vill jag bara gråta.

Så jag gråter.

Lite för att vår semester tillsammans är slut, men mest för hösten.

Fast det funkar hemskt, hemskt dåligt att gråta. För jag kan inte påverka särskilt mycket med bara tårar. Så jag slutar att larva mej. Tar tag i saker imorrn istället.

Kopplar så kameran till datorn och delar med mej av vår vecka på Västkusten.

Håll tillgodo.

Några mil löpning i kroppen. Inte ett dugg jobbigt...

Nä, jag ska inte ljuga. Inte låta detta inlägg bli en sliskig statusrad på fejjan.

Sanning nu.

Några mil löpning i kroppen. ASAJOBBIGT! Men det var det värt. För kolla utsikten jag hade på mina morgonrundor (obs: plural!).

Eller runda och runda. Jag sprang till fiskeaffären och köpte godaste kletet ever att ha på morgonmackan. 5 km/morgon.

Frukost: Cola med is och macka med drömsallad (lax, rom, lök och räkor).

Övriga familjemedlemmar åt normal frukost i solen.

Lunch och middag: Räkmackan från himlen.

Eller egengjord räkmacka på klippa.

Glass på det.

Och sommarens godaste drink. Made by finaste svägerska/syster/faster Sofia.

Kanske en pappmugg rosé i solnedgången.

Med människor man gillar.

Inser förstås att inlägget barkar åt det sliskiga statusradhållet. Men det kan inte hjälpas. Jag överdriver faktiskt inte.

Om man känner sej bitter får man sluta läsa. Det skulle jag ha gjort om någon annan hade skrivit detta inlägg. Då hade jag himlat med ögonen och ba, troligt att det var sådär mysigt och bra och härligt. Vem försöker hon lura?

Säg nu inte att jag inte varnat er!

Krabbfiske på bryggan.

Spännande.

Och lite läskigt.

Tyckte jag.

Massor av bus.

Och fotbollsmatcher.

Konstiga pirat/ninjagolekar (??????).

Pussar.

Djupa diskussioner.

Spännande upptäckter.

Pyjamas"party".

Dans kring midsommarstången.

Kall öl.

Fotdopp i manetfyllt hav.

Kärlek.

Ehhhhh....

Jag menar, fin kärlek <3

Som sagt, fin kärlek.

Jamen, jag varnade er ju! Det råkar nu bli ett inlägg fullt av overklig lycka. Inte mitt fel. Jag är bara ärlig. As usual.

Okej, då. Några störande saker.

Ta en fin bild på mej och min äldsta. Helst utan vapen.

Men se det gick inte.

Heller inte med yngsta.

Jag försöker hitta fler störande saker. För att göra allt lite mer verkligt....

Jo!

Min illa stukade fot. Makens brutna lilltå. Mitt brännskadade finger.

Annars har denna vecka verkligen varit fylld av overkliga lyckostunder. Vi har tankat för många ruskiga och tråkiga dagar framöver. Detta tack vare två fina människor som vi älskar väldigt mycket.

Farmor och farfar <3

Nu då...?

Tvätt, tvätt och tvätt.

Imorgon jobb, dagis och matlagning.

Nu så, vägde jag upp inlägget lite ;)

Önskar er en fin vecka!