Besökare

fredag 30 september 2011

Papps.

Nu känner jag så där. Ni vet, Guuuud, det har hänt så mycket men orka skriva om det. Nä, och ni skulle snarka efter tre sekunder.

För vad bryr ni er om Stockholmskonferenser, sjuka kids, makar som jobbar tusen timmar om dygnet och min näsa som är så full av snor att jag inte får in den minsta gnutta luft.

Ja, ni ser! Intressepilarna viner.

Or not.

Nä, ni. Jag ska bespara er tråket. Och istället berätta om vad som gör mej glad just nu.

Mina pojkar har sådan tur. Och jag. Och maken. Och hunden. Och katterna. För vi har en mormor och morfar och farmor och farfar. Som gör så mycket för oss.

Nu om morfar. Min pappa. Han är galen, omöjlig att inte älska och så irriterande att man vill gråta ibland. Han driver mej till vansinne. Dock är allt ömsesidigt. Jag driver honom till lika vansinne.

Pappa: "Ikväll ska jag se på Skavlan och inte på Idol."

Jag: "Mäh! Det är ju mitt hus och jag kollar alltid på Idol."

Pappa: "Men mitt mål i livet är att följa varje avsnitt av Skavlan."

Jag: "Mäh! Sluta retas!"

Jag som vore jag tre år. Pappa som vore han fyra.

Men I LOVE HIM <3

Finaste pappa, ibland vill jag ge dej en springsmäll!


Det är gott att ha dem här, mamma och pappa <3

5 kommentarer:

  1. Ja min kära vän. Var glad för dem! För pappan! Alla har inte sån tur. Är glad för din skull (och att det finns svtplay ;)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Din pappa verkar störtskön! Håller med Pia, alla har inte en sån tur och han har i coh för sig tur som har dig, världens bästa och finaste Kicki:) Puss kära vän!

    SvaraRadera
  3. Pappsen hade kunnat komma till Nasta och tittat på Skavlan.... Jag lånar honom gärna din far. :-)

    SvaraRadera
  4. En dag för ett par veckor sedan var jag på väg hem från jobbet till fots. Jag gick där och var tokirriterad på att gatan varit uppgrävd i månader. Tänkte att "om jag ser någon vägarbetare så ska han minsann få höra!" Plötsligt ser jag en, som dessutom står och talar i mobilen. Jag drar efter andan och laddar. Sen ser jag vem det är och så hör jag vad han säger till personen i andra änden: "Män du, no a i int ti te talö ve däg nö mer fö no ska i ta a kram o jer fin limkölla söm köm a gar!"
    Det var ingen annan än din pappa Lars och då var all ilska som bortblåst!

    SvaraRadera
  5. Verkar som att du är lika lyckligt lottad som jag!! =)
    Skrev faktiskt ett liknande inlägg härom dan. =)

    SvaraRadera