Jag en morgon.

Lördag morgon. Med förfärlig andedräkt och fett hår. Jag tänker att det är nu kärleken är som sannast (nä, lärarjäveln, maybe not a word). Man kan, eller snarare orkar, inte dölja sanningen.

Älskling, what you see is what you get.

Min stora gillar oftast inte morgonmys med mej. Han tycker att jag luktar illa ur munnen. And I don´t blame him.

Men jag försöker ändå.

Nu sitter jag och äter frukost. Lilla sitter bredvid och gastar "Mapp! Mapp!" Det betyder att jag ska forma play doh-leran till en mask. Ganska så tjatigt och jobbigt. Jag vill ju njuta av min frukost som jag tog ett frestande kort på. Eller jag TRODDE att det skulle bli ett frestande kort. Maken muttrade i bakgrunden att det där blir inte bra.

Och, ja. Han kanske hade rätt.

Men jag hävdar att det är berättarkonsten som är det viktiga. Eller konsten och konsten. Berättandet. Eller snarare den oviktiga informationen.

Snart ramlar två underbara kusiner in. Fyrabarnsmamma en lördag. Jag hoppar över städningen idag. Röjer imorrn :)

Som sagt, oviktigt information.

Ha en skön lördag!