Att välja sina strider.

Jag har lärt mej, under mina fyra år som mamma, att välja mina strider. Eller nä... Gud, vad jag skryter! Jag har inte alls lärt mej det. Men jag har förstått att man BÖR göra det. Hört att andra mammor gör det. Läst i föräldratidningar å så.

Så tänkte jag igår morse, att jag skulle testa välj-dina-strider-metoden.

Jag skulle på BVC med Vince. Lennon hakade på. Och där står han i hallen, Lennon, eller jag menar Batman. Med armarna rakt ned vid sidorna och tittar på mej.

Jag: "Ta av dej Batman-masken så åker vi."

Lennon: "Nä, jag är Batman."

Jag: "Ta av..."

Och där stoppar jag mej själv. Tänker att det är väl ingenting att bråka om. Han tar säkert av sej den när vi är framme. Och vi ska ju ändå till BVC. För barn, liksom.

Men se ungen går där, med sin mask. Gör ingen som helst ansats till att ta av den. Jag tänker att det väl ändå är lite charmigt. Så stoppar en man min son och frågar;

Mannen: "Nämen, oj!!! VEM är det här då?"

Det är nu han visar sin charm, tänker jag, Viftar med sin osynliga cap och svischar runt. Härmar en superhjälte. But no. Inte min unge. Han har fortfarande sina händer rakt ned längs sidorna när han svarar med slät röst;

Lennon: "Batman."

Sen går han vidare. Rak i ryggen.

Mannen kommer liksom av sej och mumlar efter honom;

Mannen: "Man blev ju lite rädd."

Fast det hör inte Lennon, jag menar Batman. Han är redan ur hissen och i väntrummet.

Så osuperhjältig. Och det är ju märkligt, tycker jag. Eftersom han insisterar på att bära masken. Jag frågar om vi ska ta en kort och skicka till pappa så att han blir rädd. Ja, svarar Batman. Jag ber honom att se lite farlig ut.

Jag vet inte om han ignorerade mitt förslag...

Välj-dina-strider-metoden verkar funka utmärkt på min äldsta son. Det var ju verkligen ingen idé att ta strid om någon sketen liten mask som han LUGNT gick omkring med.

DOCK!!! Är jag helt övertygad om att samma metod inte funkar på min yngsta. Han som sparkade barnsköterskan OCH doktorn när de ville mäta honom. Han kommer nog att låta mej få för mina låt-gå-då-beslut.

Buttert tittade han på mej i bilen. Som om han tänkte att jag svikit honom i och med sprutan i benet.

Gudars!!! Älskade olika ungar <3