Min förstfödde fick gå på bio med sin pappa. Dom kom hem med underbara ljuslyktor till mej eftersom lyktorna som brukade lysa upp vardagsrummet gick i tusen bitar this morning. Båda människobarnen oskyldiga. Dock inte de små med päls.
Dom är dryga, kattjäv...jag menar, kattungarna.
Hunden vår, verkar tro att hon är lite av en mamma. Tvättar dom och håller på.
Inte ens sin bädd har hon för sej själv.
Sött så jag får ont i magen. Och mysigt när de ligger i soffan tätt intill mej och låter som små motorer.
Det här med husdjur. Det är lite olika hur folk väljer och så. Hos vännen jag besökte i helgen fanns det inga med päls. Men jag tänkte att det gick väl att mysa ändå.
Ronny och Ragge, heter de vackra tu.
Jag var noga med att visa tatueringen, så att ingen i efterhand skulle påstå att det inte var jag som lät dem ringla längs armen. Sen tyckte jag att det var lite coolt också, det får jag nog tillstå. Ormar och tatueringar. På mej! (?!?!)
Annars tänker jag att jag har söta pojkar. Jag tänker det ofta.
Helgen alltså. Fylld av kärlek, sömn, fika, godis, gardinhängande katter, läskiga ormar, trevlig fest och mys. Mycket mer behöver man inte. Eller man och man, JAG behöver inget mer. Verkligen!
Imorrn - ny vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar