- att hålla på med läggning i årtusenden when a certain 1-åring inte vill sova av någon outgrundlig jävla anledning.
- att tappa en FULL bajsblöja uppochner på golvet och dessutom stoppa fingrarna i den när man ska plocka upp den.
- att den dyraste kattsanden luktar mest illa.
- att katterna går från ute till inne direkt till lådan utan att passera gå, TROTS flera utetimmar med en hel jävla skog som toalett.
- att hunden, trots uteduschning, sandar och grusar ner varendaste liten kvadratmeter.
- att jag inte orkade springa mer än 3 km efter förkylningsuppehåll under endast två små veckor.
Ovannämnda orimliga saker är förstås jättelika I-landsproblem. Ändock störande.
Katterna. The smelly cats. Dom... Äh, ni ser väl själva. Inte en människa går fri.
Mys med Lennon.
Mera mys med Alma.
And again, mys. Här med sovande Vince.
Inte så mysigt med svägerska/vän/faster/syster Sofia.
Dom är så keliga och dryga och söta och galna och snuttiga att man blir knäpp. Fast knäppast är nog hunden som blivit någon typ av mamma för dom.
Hon ligger helt still. Och dom snuttar. Kurrar och trampar. Alltså, hur snäll kan en hund vara?!?! Eller frågan är väl snarare - hur dum kan en katt vara?!?!
Nu, söndag. Helgen har varit till belåtenhet och därmed är krafter samlade inför veckan.
Vad jag har gjort? Myst med denna här <3
Maken har jobbat röven av sej och Lennon har hängt med kusinen i Västerås. Men nu är vi alla samlade och det är gott, så gott <3
Önskar er en fin veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar