Kalas.

God kväll.

Den här timmen vi har fått. Jag vet inte, jag. Men jag tycker att den hade kunnat stanna där den varit. För att man skulle få sova en extra timme är lite som ett skämt. Iallfall när man har småbarn. Jag lovar, det känns INTE som man vunnit tid när barnen kvittrar och klockan visar något som börjar med 05.

Oh, well.

Jag har funderat på en sak. Det här med att vara med på bild. Att jag, när någon tar kort på mej, ler precis på samma sätt varendaste gång.

Låt mej illustrera.

Här har min pappa tagit en bild. På mej och mina söner. Jag ler.

Å sen tog min mamma ett kort på mej och finaste brorsdotter Olivia. Jag log. På exakt samma sätt.

Sedan ett kort på mej och kära vännen, Rosie. Taget av Rosies man Johnny. Igen log jag. Intet nytt under solen.

Och det är sorgligt på något sätt. Att jag inte har några nyanser. Att jag inte kan improvisera. Jag bara ler, liksom. Som fanns det ingen morgondag.

Ointressant. Verkligen.

Sen tänker jag att det nog inte är någon som bryr sej. För jag inser såklart att det här med mitt leende är ointressant ur många aspekter.

Så jag berättar om helgen istället. Som varit så fin å härlig.

Som inleddes med middag hos tjejen på bilden ovan och hennes blivande man. De hade lagat så god mat att man dog. Fast det gjorde vi ju inte. Dog, alltså. Nä, vi skrattade. Och skrattade. Och skrattade. Oss igenom hela kvällen. UNDERBART!

Hemma hos våra barn fanns mina älskade föräldrar. Det är vi så tacksamma för! För på lördagskvällen kunde jag och maken gå på bio. Det, efter att ha suttit i några timmar på restaurang och ägnat oss bara åt varandra. Nåja, åt maten också. Ovärderligt!

På söndagen, alltså idag, fyllde finaste pappan i världen 63 år. Det gjorde också finaste Alma. Inte 63, då. Utan 9 hela år!!! Det firades såklart med tårta!

De flesta firade i Zlatan-tröjor (fruktansvärd utstyrsel om ni frågar mej) (men det gör ni ju förvisso inte).

Ovan: Axel, min pappa Lars, Lennon, Alma och Vince. Liggandes ser vi Olivia <3

Jag ville fira Halloween och drog därför på mej strumpor i rätta färger. Och detta kort är intressant! För jag tänkte att nu jävlar ska jag inte le. Fast vid närmare eftertanke kanske jag borde ha gjort det. Och inte suttit som man (jag) gör på toaletten.

Nåväl.

Helgen är slut för mej och maken. Dock inte för barnen. Imorrn är dagis stängt och därför hänger de omkring med mormor, morfar och kusin Olivia.

Gott!

Så...

Med tanke på den här timjäveln vi har "fått", tänker jag att dagen varit lite väl lång och tackar därför för denna vecka.

Godnatt på er!