Ensamheten.

Jag minns ärligt talat inte när jag gick på toa ensam sist. Antingen är det något barn som vill berätta något viktigt eller så är det ett annat barn som vill hoppa från pallen mittemot toalettstolen och bli emottagen (inte alltid så avslappnande när man har privata behov att uträtta).

Så imorse när inget barn än var vaket, tänkte jag att det här var ju längesen. Längesen badrummet var tomt på ungar.

Men är det inte den ena, så är det sannerligen den andra...

Och det är klart man undrar om hon tyckte sminkningen blev okej, med tanke på hur hon glodde.

Fast å andra sidan har jag aldrig varit någon ensamvarg heller.