Sommarskribenten.

Sommarpratarna på P1. Jag tycker att det är fascinerande att lyssna på dem. Inte för att de är kända eller för att jag gillar vad de gör, utan för att det är små berättelser ur en människas liv.

Jag har alltid gillat att lyssna till människor som berättar om sina liv, sina tankar och sina upplevelser. På mina kvällspromenader med hunden, var jag än har bott, har jag undrat vilka som bor i husen jag passerar (här vill jag lugna mina nuvarande grannar, det är inte så att jag smyger omkring runt era hus och tittar in). Vad drömmer de om? Vad pratar de om? Vad skänker dem glädje? Vad oroar dem? Vad skrattar de åt? Vad gråter de för?

Jag tycker att det är härligt att dela tankar och funderingar med människor. När någon berättar något för mej kan jag ofta relatera till det. Alltid finns det likheter med mitt liv, mina upplevelser och mina känslor.

Sen är man olika. Jag är en öppen person. Jag har lätt för att prata med andra människor. Delar gärna med mej och bjuder på mej själv. Oftast tar jag inte mej själv på för stort allvar.

Nu tänker jag på min blogg. Ni som läser här vet att jag är ärlig. Ni vet att jag inte förskönar eller glorifierar. Jag har läst igenom några av mina äldre inlägg från mina två gamla bloggar. En tanke slår mej.

Hur kul kan det vara, egentligen? Att läsa om min vardag.

Men så vet jag. Det finns de, eller vi, som gillar att läsa bloggar. Ta del av varandras vardag. Känna igen oss i varandras glädje, sorg, lycka eller tristess.

Men nu tänker jag ta en paus från mitt vanliga bloggande. Jag tänker inte skriva i dagboksform denna sommar.

Jag ska sommarprata. Eller sommarskriva. Som sommarpratarna. Fast istället, sommarskribenten. Ja, ni fattar (knowing when to stop - not my thing.)!

Bilder, text och musik.

Såklart vill jag ha sommaren 2012 dokumenterad i bloggen. Så att den inte faller i glömska. Så att inte fina foton saknar förklaringar och kommentarer. Men denna sommar kommer som en krönika efter semestern istället.

Kanske förlorar jag alla mina läsare. Men som de säger - omväxling förnöjer (variatio delectat, om jag inte missminner mej. Lärarjäveln?).

För er som orkar och vill, imorrn börjar jag mitt sommarskrivande.


Här skulle rubriken för detta lilla projekt komma. Men jag kommer fan inte på något endaste litet fyndigt ord.

Å nu ba, shit! Tänk om jag ångrar mej... Tänk om det här är min sämsta idé ever...?

Fast jag har ju inte ristat detta beslut i sten. Bara i skriv och html-läge.

Och hur viktigt är beslutet ifråga egentligen? Skrev jag inte nyss att jag oftast inte tar mej själv på för stort allvar?!?

Jag kanske inte känner mej själv.

Egentligen...