Mina jag.

Man är ju ganska mycket i livet. Eller man och man. Jag.

Jag är mamma, fru, dotter, syster, vän, svägerska och arbetskamrat.

Jag är också kusin, syssling...

Å ni ba, please sluta! Vi fattar vart du vill komma. Du har många roller. What about that?!?

Jomen, jag har funderat på det här. På det här med vem jag är och så.

Så fnissar jag lite för mej själv. Det låter så djupt och pretentiöst. Att jag har funderat på vem jag är. Vem är jag? Vem är Christin?

Ti hi hi...

Nämen, på riktigt nu!

Jag har faktiskt det. Funderat. På vem jag är. Men på ett ganska grunt sätt. Inga djuplodande analyser eller så. Mer, oj jag är så många olika personer.

Om jag hade mej själv som mamma;

Hej mamma!


Du är en fin mamma och jag älskar dej väldigt mycket. Du är kärleksfull, omhändertagande och jag vet att du alltid finns där för mej. Du är engagerad. Du vill att jag ska ha det bra. Du lyssnar på mej och du försöker ge mej bra råd. Du vill alltid mitt bästa!


Tack!


Men...


Kanske skulle du kunna tagga ner en smula. Inte bry dej om allt. Välja dina strider. Inte alltid tycka någonting om allt och ge råd hela tiden. Mest för din egen skull. Ditt hjärta kanske inte håller på äldre dar om allt jag gör är något du måste tycka någonting om.


Kanske kan du också träna upp ditt tålamod. Allt är inte hela världen. Jag menade faktiskt inte att spilla ut saften över bordet igår.


Jag önskar också att du inte skulle noja så mycket över maten jag äter. Jag tror inte att jag dör av halvfabrikat nån gång då och då. Jag tror heller inte att jag kommer tappa alla tänder av det sockret jag får i mej. Du behöver inte bli arg på pappa för att han ger mej pannkakor och blodpudding. Jag överlever!


Mina kläder duger! Och om jag någon gång satt på mej en tröja och en byxa som inte matchar, så dör ingen av det. När pappa klär mej så gör han så gott han kan. Visst, han är färgblind, men vem orkar bry sej om färgkombinationer varje dag?!?


Och du... När jag fyller år och har kalas. Då önskar jag mej mest av allt en köpt tårta. Jag vill inte att du i flera veckor innan ska muttra över grannungarnas mammors fantastiska tårtkreationer. Du behöver inte göra som dom. Jag vet ju att du inte kan. Att du inte har öga för estetik. Köp en tårta, mamma! Lägg ingen energi på tårtbak som slutar i att pappa får skulden för att ni till sist inte hinner dammsuga innan gästerna kommer. Gör din goda kladdkaka istället! 


När vi ändå är inne på det här med dammsugning. Jag har inte dammallergi. Du behöver inte gno i varje hörn jämt. Jag lider heller inte av att se odiskade fat eller en full tvättkorg. Det enda jag lider av är att du lider av det så mycket att det gör dej stressad och irriterad. 


Du är världens bästa mamma till mej och jag älskar dej! Fortsätt vara du. Fortsätt att ge all kärlek som du alltid slösar på mej. Din kärlek och din tid är det enda jag behöver.


Ja, och en pannkaka lite då och då.


Puss och kram!
Ditt barn

Om jag vore gift med mej själv;

Kära fru!


Jag älskar dej för den du är. För din galenskap, ditt kärleksfulla sätt, ditt temperament, ditt engagemang, din humor och din omtanke.


Du är fantastisk!


Ibland önskar jag dock att du kunde tänka dej för. Inte bara säga och göra. Kanske lyssna på vad jag önskar och vill ibland.


Det vore också skönt om du kunde tagga ner lite. Det blir aningens jobbigt när vi ska ha gäster och du alltid måste göra allt perfekt. Eller du och du... Jag menar, när vi alltid måste göra allt perfekt. På allvar, jag skiter verkligen i om du gjort marinaden till köttet vi ska grilla själv. Jag struntar också i att mattan i badrummet inte är skakad eller att överkastet på sängen ligger i veck. Och tro det eller ej, men jag vet att vännerna ger blanka fan i om handdukarna vi torkar oss med efter duschen har samma färg som de vi torkar händerna med.


Det skulle vara okej om du oftare sa att du älskar mej. Om du kysste mej oftare. Ibland kanske man kan kyssas istället för att ligga. Jag önskar också att du inte tjatade på mej hela tiden. Du är inte så snygg då.


Lite gladare när du kommer hem från jobbet kan du också få vara vissa dagar.


Och för din skull, tyck inte något om allt. Låt vissa saker bero. 


Du är den finaste jag kan tänka mej och utan dej vill jag inte leva!


Puss och kram!
Din andra hälft

Om jag vore min vän;

Älskade vän!


Du är en fin vän. Du lyssnar och försöker förstå. Du finns där när jag behöver dej. Du ger alltid massor av kärlek och den känns äkta.


Det är skönt med dej, för jag känner mej aldrig dum när jag berättar något. Du dömer inte. Oftast har du gjort något mycket värre själv.


Du är rolig att vara med. Du är så öppen och oblyg. Vågar säga saker som ingen annan vågar. Du bjuder på dej själv. Det är befriande, tycker jag.


Jag önskar dock ibland att du inte vore så snabb med att komma med råd. Ibland kanske man bara vill att någon lyssnar. Du behöver inte fixa allt.


Du tycker ganska mycket och det är ju kul. Men om allt...? Det kan ibland vara jobbigt att behöva höra din åsikt om allt i alla situationer.


Sen det här med att du springer en massa kilometer i veckan. Det behöver du inte tjata om jämt. Du är duktig. Punkt!


Du är en bra vän och jag uppskattar verkligen din vänskap och kärlek.


Kram!
Din vän


Om jag vore min egen ekonomiska rådgivare;

Bäste bankman!


YOU ARE FIRED!


Mvh,
din kund

När jag läser vad jag skriver om och till mej själv, blir jag lite förvånad. Jag trodde nämligen att jag skulle tycka att jag var väldigt olika i de olika rollerna. Men jag inser att det är jag inte. Jag är som jag är. Typ jämt.

Bra eller dåligt...?

Jag vet inte.

Men på ett vis är det bra. Sakerna jag behöver tänka över och utveckla är ju desamma. Mitt temperament, mitt humör, mitt tyckande om allt. Jag vet vad jag har att jobba med, liksom.

Fast det är ju också drygt. Det blir som svårare att bryta dessa mönster. De verkar sannerligen vara starka eftersom de är genomgående.

Although, det är härligt att jag ger så mycket kärlek till de i min omgivning. Att jag är engagerad och finns där  för dem.

OBS!

Nu är detta endast hur jag tror att mina barn, min man och mina vänner tycker. Jag vet ju inte, förstås.

Och angående min bankman - inga kommentarer!

Men visst är det intressant. Att fundera på sej själv i olika sammanhang. Hur man är. Hur man beter sej. Asaintressant och ja, lite pretentiöst kanske.

Men jag är nog det ibland. Pretentiös och lite djup.

Nu musik. Djup musik, enligt mej. Skrämmande grund, enligt min man (men vem bryr sej om hans åsikt?).

Bon Jovi.

Mina stora idoler (japp, still, trots mina 35 levda år). Ett inlägg om det senare i sommar. Såklart!

Och min man ba, hinner jag skilja mej innan det inlägget? Lärarjäveln ba, I love you Kicki!

Men Johan, vad du än tycker om den här musiken. Det här skulle jag göra - if you were in these arms ;)