2 mars.

Två veckor av kräk och feber är över.

Eller...?

Gud, jag vet inte. Man kan verkligen inte lita på något här i världen.

Tydligen inte på sej själv heller, upptäcker jag nu. HUR har jag INTE märkt att jag satt på mej byxorna ut och in?!?

Nä, nu får det vara slut på det här! Nu vill vi orka mer än bara soffliggning.

Och vi verkar vara på rätt väg. Lilla har varit mer sej själv idag. Vilket betyder roliga hattar.

Vid varje tillfälle.

Mitt i allt vårt elände. När ungen hade 40 graders feber och jag knappt kunde resa mej upp utan att kräkas.

Då skickade en finfinfin vän kärlek till oss. Kärleken kom i form av den rödaste ros.

TACK, bästa Ulli! Du kan bara ana hur glad jag blev!

Friskaste dagen på länge. Den 2 mars. En speciell dag.

Guds födelsedag!

Ett grattisligg... Neeeej, vad skriver jag?!? Såklart menar jag inte det (typ). En GRATTISKYSS, önskar jag att jag kunde ge honom. Gud.

Och en sådan skulle han säkert vilja ha av mej. Helt säkert. För VEM skulle tacka nej till den här fräscha?

Jamen, jag har ju varit sjuk OCH vabbat. What else kan man begära?

Men i november, när vi åker till Staterna. Då! Då! Då...

Äh, who am I kiddin´ ?

Jag är för ung för honom. Inte kan en 35-åring ligga...eehhh, jag menar förstås KYSSA (typ) en 50-åring.

Fast vore jag singel.

Och hade tvättat håret.

Då...