Tack!

Härliga ni! Tusen tack för era presentationer! Jag blir superglad och LOVAR att bättra mej med att kommentera era kommentarer, in the future. Det har jag nämligen varit hemskt dålig på att göra. Tänker att ni ändå inte går tillbaka och läser svaren. Men det kanske ni gör...? I vilket fall, så ska jag bli bättre på det!

Här hemma är det mindre härligt. Efter en vecka med kräk (jag klarade mej inte) har vi nu övergått till feber. Minsta har närmare 40 grader och hänger mest på mej som en trasa. Jag känner mej för övrigt som en urvriden sådan. En trasa, alltså.

Så här känner vi oss.

Men med lite alvedon i kroppen orkar vissa åtminstone röja ut allt smått från badrumskåpet.

Jag (sittandes på toan): "Vince, inte kasta alla hårspännen på golvet."

Blekfisen: "Jo, Viff tasta!"

Jag: "Men då måste du ju plocka upp allt igen."

Blekfisen: "Nej, Viff plocka!"

Jag: "Men..."

Sen hejdar jag mej. Why, liksom? Jag vet ju att ungen kommer att kasta ut precis allt. Ju fler nej desto fler hårspännen på golvet. Det här med att välja sina strider, kanske man skulle ta sej en funderare på. Jag menar, please, jag sitter och bajsar! Hur orkar jag ens?!?

Idag orkade vi iallafall en liten promenad i solen. Viff sov ute i tre sekunder,

men direkt vagnen slutade rulla ville han in. Han fortsatte sitt sovande med gott sällskap i soffan.

Så jag borde passa på att göra sådant som ska göras. De där sakerna som man kanske kan hoppa över för ett tag men som till slut växt till ett orimligt högt tvättberg eller förvandlats till en överdrivet snuskig toalett eller ett på tok för sandigt golv eller...äh, ni fattar.

Jag borde alltså. Inte måste. Än...

Lägger mej bredvid unge och djur istället.