Söndag.

Antingen har jag en blogg för familj och vänner, så vet jag vilka som läser. Eller så har jag en öppen blogg och fortsätter undra vilka som finner det intressant att läsa här.

For now, fortsätter jag undra.

Men tack till er som berättade vilka ni var!

Nu till min hållning.

Den är förfärlig! Jag har visserligen vetat det, fast det här! Det här får jag göra om!

Oh, well. Vem bryr sej? Förutom jag, då.

Minns ni att jag sa att jag behövde denna helg väldigt mycket. Hinna ikapp med en massa efter kräksjuka dagar. Vi har gjort det (ja, DET också), hunnit ikapp.

- Vi städade på lördagen men idag ser det lika illa ut som innan.

- Jag har handlat men snart är maten slut.

- Vi har tvättat men nu är tvättkorgen full igen.

- Jag har tränat men kondition är tydligen färskvara och därmed måste jag snart ut och ränna igen.

- Hunden har fått promenader men måste nog bajsa under morgondagen också.

Never ending story, det här livet.

Fin dag idag. Sol, varmt och skönt. Bambi på hal is med grannar.

Med mössan högt på svaj.

En kopp te i solskenet med mössan konstigt på svaj.

Till lunch lagade jag soppa. "Det tycker inte jag om", sa stora. "Nej, Vif ha det", sa lilla.

Till middag gjorde jag pizza (med deg som behövde jäsa i tre år). "Det smakar surt", sa den stora. "Vif inte äta dä", sa den lilla.

Ett genomgående tema i dessa dagar. Att mat jag lagar inte duger.

Det är roligt att bjuda till. Fixa bra mat från scratch. Planera måltiderna. Verkligen tacksamt.

Fnys.

Måndag imorrn. Känns som att det kommer bli en lång vecka. Tråkigt när man känner så. Det är ju väldans onödigt att mäta livet i veckor, menar jag.

Fin måndag på er!