Lördag.

Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om mina söner. Lägga ut bilder på båda.

Det är inte lätt, kan jag lova.

För min äldsta son ser man i typ tre sekunder per dag. Det är bara kompisar som gäller. Jag känner mej helt förvirrad. Redan?!? Kompisar, nu?!?

Är det rimligt?

Jag tog ett snabbt foto vid frukost. För det är enda tiden på dagen jag ser honom.

Kan det vara okej?

Det HÄR hade jag INTE räknat med. Nu ångrar jag alla "åh-vad-skönt-när-barnen-blir-större-kommentarer.

Min stora, stora kille. Så fin att jag måste gråta <3

En son stannar åtminstone hemma. Världens mammigaste. Men ganska så cool ändå.

Och coolheten vill jag gärna behålla. Så jag vore tacksam om faster Sofia kunde låta bli att skänka kläder med gräsliga tryck på.

Alltså, kläder med tryck på, hjältar tecknade figurer och allt annat i samma kategori - not my thing.

Tur att han är söt.

Helg.

Skönt när man kan hänga vid vattnet. Å ta fina bilder med hundar som ställer upp på fotografering.

Typ...

Jag försöker iallfall se okej ut. I fett hår och tillgjord min.

På väg ner till vattnet tyckte min hund att det kändes vettigt att bada.

Men konsekvenstänkandet kunde sannerligen förbättras. I, kommer man alltid. Men upp, då?

Husse to the rescue.

Resten av förmiddagen lyssnade jag på hussens tjat om blöt sko pga av bedrövlig hund.

Med tanke på DET tjatet, känns det okej att hussen jobbar ikväll.

Men bara okej.

Hade gärna haft honom bredvid mej i soffan.

Hussen.

Och efter detta inlägg lovar jag att aldrig mer kalla min man för husse.

Trevlig kväll på er!