Kärlek.

I söndags blev jag sådär förälskad, ni vet. Sådär, guuuuud vad kär jag är!

I denna här.

Hon heter Viola och är är så underbar att jag ibland känner att jag vill grina. Mest vill jag grina för att jag inte kommer att få lukta på henne på länge. Hennes föräldrar (min dumma bror och min dumma svägerska) har nämligen bestämt att hon ska vara i Chile tillsammans med dem i två månader. WTF, kan ju jag känna. Är man inte flera om det här barnet?

Tydligen inte.

Min (dumma) svägerska packade således sitt handbagage och tänkte att hon nog inte skulle bli stoppad i tullen. Jag ba, lycka till!

I smyg hoppades jag att hon skulle bli stoppad och arresterad för smuggling. Då tänkte jag att jag kunde swoopa in och ta ut min rätt som faster. Vårdnadshavare, då. Till Viola och hennes storasyster, Olivia. Vi skulle behöva några barn till. Vi har inte så fasligt mycket att göra, liksom.

Underbara struntungar som jag älskar sönder <3

Ta en bild! utbrast jag och samlade min pappa och alla ungar i soffan. Sen kan man ju undra hur jag tänkte med min pose. Det här blir nog snyggt. Om jag vrider armen i en absurd vinkel, eller nåt.

Hon, Mia (min dumma svägerska), blev inte stoppad i tullen. Hon är framme hos min (dumma) bror. Och trots att dom tar min rättmätiga del av sina egna ungar ifrån mej, så hoppas jag att dom får två underbara månader tillsammans! Det är dom sannerligen värda!

Kvar är jag med deras hund. Mer om det i ett annat inlägg.

Nu måste jag äta. För jag är hungrig. Det är jag jämt nu för tiden. Som ett bottenlöst hål.