Stoppa tiden OCH min makes sånglektioner.

Det är tråkigt, tycker jag. Att Vince börjar prata rent. Att han inte längre kallar sej själv Viff, utan klart och tydligt uttalar sitt namn korrekt. Att han säger saker som en pojke och inte som en bebis.

Ååååhhh, tiden går för fort!

Men jag känner mej splittrad. Å ena sidan är det skönt att de blir större och mer självgående. Å andra sidan vill jag ha en bebis som varken kan prata eller gå.

Men nej, jag vill inte ha en till. Det är inte det. Jag vill... Jag vill att... Jag vill...

Äh, jag vet fan inte vad jag vill!

Inte ha fett hår iallfall.

Men min hippa frisör säger att jag inte får tvätta det för ofta. Max en gång i veckan. Fräscht, va?!!

Vi tog en promenad idag, jag och Viff. Förlåt, Vince (faaaaan oxå!!!!). Det var mysigt. En hund rullade sej i bajs och två hundar åt bajs.

Sen kom våra grannar över. Dom är fina, dom. Det finaste med dem, eller med en av dem iaf, är att man aldrig känner sej fel i fett hår och hängiga mysbyxor.

För även Sandra kör "vi-bor-på-landet-och-ingen-jävel-bryr-sej-stilen".

Själv var hon mest nöjd med sin sängkammarblick. Jag vet inte, jag.... ;)

Lennon, vår snart 5-åriga son, han går mest runt och sjunger. Hans pappa har lärt honom en högst olämplig sång. Den går så här:

"Om du letar efter röka
när du är i Göteborg.
Upp vid näckrosdammen, Vasaparken
eller Femmans torg.

Se upp för skvallerbytta bing bong,
sitter som på nålar.
Ett tu tre är Bängen där å trålar.
Torskar man finns ingen
förmildrande omständighet."

Jag är förskräckt, såklart. Skällde på mina barns pappa idag. Uttryckte tydligt mitt ogillande. Då fick jag svaret;

"I might not be father of the year."

Joråsåatte...

Å mitt stora hjärta har inte den minsta aning om vad han sjunger. Åtminstone hoppas jag det...