Det är tråkigt när något tar slut. Jag blir alltid ledsen.
Hej då till många fina människor som lärt mej så mycket...
Tråk.
Tur att jag kom hem till några som fick mej att tänka på annat.
Sötaste syskonen ever! Klädda av sin färgblinda fader i bedrövligt sammansatta kläder och färger.
Dom firade sin mamma på mors dag med blomma, ljuslyktor och pussar. Jag dog av kärlek och glädje över att vara hemma hos dem igen.
Ett kliv innanför tröskeln. Tillbaka till verkligheten. Matlagning, konfliktlösning, dammsugning, fästingbortagning, handlingslistor och tvätt.
Det blir så påtagligt när man varit borta. Hur allt bara rullar på när man har småbarn.
Och till jobbet idag ringde dagis. En sjuk son fanns att hämta.
Det är då jag undrar varför jag sitter uppe halva nätterna när jag bor på hotell och skulle kunna sova ut. Enda nackdelen med kursen - trevliga kurskamrater som man vill hänga med tills klockan slår långt efter midnatt.
Oh, well.
Tur att det finns andra sätt att bli pigg på. Mer ohälsosamma, men dock.
Inspirerad av mina vänner på kursen (galna idrottare, många på elitnivå) gav jag mej ut och sprang igår kväll. Varm som en kamin efter jogging i kvällssolen tänkte vi simma, jag och Geisha.
Jag blev kvar på bryggan!!!
Geisha ba, åh en kompis!
Nämen, det känns tryggt inför sommarbad med ungarna.
En glassmaskin. Om man kanske skulle spara ihop till en sådan...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar