Vardag.

Imorrn är det fredag. Då får man unna sej god mat och dryck. Lite efterrätt och kanske lite snacks. Gud, så gott! Det måste jag bara fira!

Med brie och marmelad på kex, en liten chokladbit och cola.

Det känns väl rimligt? Visst..?

Idag, torsdag. Oglammigt, å sådär. Visserligen är jag det. Oglammig, alltså. Fast ibland kan jag känna att, fan, jag borde bli det. Glammig.

Därför tycker man (jag) ju att maken kan bjuda till lite. Hosta upp några lappar. Ge något vackert till sin fru.

En bild bara. Inte på något särskilt. Några armband bara. Johan - några armband. Armband! Åååh, vilka fina armband. Men som sagt, en bild bara...

Veckan i övrigt - jobb, jobb, jobb, lite jobb, dagishämtning, träning, matlagning and so on.

Alltså, dagarna. Dom går så fort. Och som ni vet, så är det inte dagarna som gått utan dagarna vi minns som är dagarna vi kommer ihåg som är viktiga på dagarna under dagarna... Gud, dagarna! Stanna! Stopp! Jag hinner inte med. Jag blir as-stressad av den där dagarna-reklamen med Mads, när jag känner att det ligger något i det där med dagarna vi minns. Jag minns ju knappt vad vi åt i måndags eftersom jag har fullt upp med att veta vad vi ska äta för dagen.

Jamen, planering. Det blir så tråååååkigt! Och om man inte planerar, blir det bråkigt. För två barn uppskattar inte spontana ojdå-vi-hade-visst-ingenting-att-laga-mat-på-mammor. Believe you me! Dom blir aningen griniga då. Därför planerar (läs: tråkar) jag. Mat och sånt.

Det är bara det att just nu känns allt lite väl planerat och uppstyrt och ja, aningen tråkigt. Helt okej, absolut. Men liiite tråkigt. Jag vill ju inte verka nego eller så, men a bit boring if I may say.

Så en resa på det. Kan det vara något? Florida i 4 veckor. Japp, så får det bli! Jag bokar. NU!

Och det, mina vänner. Det är sanningen :)

Sist - en bild att le åt.