Kalashelg.

Ångest!!!

Inte för att det är söndag dock. Nä, utan för att jag gjort något jag VISSTE att jag skulle ångra. Men nu är det för sent. Nu ligger hans dreadlocks i soptunnan...

Åååååhhhh, varför måste man klippa? Jo, för att man måste! Han är inte klippt sedan han föddes och jag tänker inte göra om misstaget att inte klippa på över tre år, som jag gjorde med hans storebror. But, still! Hans busiga, coola hår är borta och jag är så ledsen.

Och jag önskar att jag kunde skylla på hans faster, som höll i saxen.

Men eftersom det var jag som instisterade, trots kusin Almas protester, så antar jag att jag får bära både skuld och ånger.

Från.

Till.

Vince, I love u!

Men nu får du själv avgöra när du ska klippas nästa gång. Dvs om sisådär 16 år.

Nu är iallafall bebisruffset borta. Det var ett måste! Jo, det var det. Ett måste. På riktigt, verkligen ett måste.

Right...?

Vi har haft kalas för vår nyklippta. I dagarna två. Först kom grannar med ungar. Vi bjöd på hjärtegott fika :)

och myste med fina barn med föräldrar.

Jag och gullungen, Elin.

Skratt, prat, lek, fika och stoj. Ett 2-årskalas, helt enkelt.

Idag kom farmor och farfar samt kusiner. Lika gott fika igen och massor av mys. Så ville vi ta en bild. Hur svårt kan det vara, one wonders! Väldigt, faktiskt. Eftersom ingen unge vill göra något samtidigt som den andra.

Men på med lite film. Så sitter de iallfall stilla. Åh, vad vi älskar farmor och farfar <3

En fin helg har passerat. Och i all klippningsångest, glömde jag skriva hur trevligt den började. Vi blev bjudna på mat, vin och glass. Och så här allvarlig var jag innan vi gick över till nygamla vänner på fredagskvällen.

Fast sen log jag och hade väldans trevligt. Så himla kul att en vän från min barndomsby har flyttat hit, till Sjöboviken. Vad är oddsen, liksom?!?

Så till sist, för att avrunda en härlig helg, så ringde en älskad vän med ett glädjande besked. En liten, liten flicka är född <3