Sa en fin vän till mej häromdagen, när jag berättade om min planerade vita julgran.
Men så här.
Vi har två kattungar som leker med ALLT. Därför vill vi inte ha en riktig gran som nämnda djur kommer att hänga i och därmed barra ner the whole house. Och när vi ändå bestämde oss för en fake-gran, vilket jag annars är emot, så känns det bättre om det är så fake att det märks att man inte ens försöker låtsas att den är riktig.
And that´s why det blev en vit en.
Och så vill jag tillägga att fotot inte gör den rättvisa. Den är faktiskt ganska så fin. Möjligen att det fattas lite glitter... Och att grenarna måste justeras på vänster sida...
Iallafall, så fejkat som det bara kan bli.
Annars tävlar vi ganska mycket här hemma. Eller vi och vi, Lennon tävlar. Och Vince gör det också, fastän han inte vet om vad. Åtminstone trodde jag det. Tills idag.
Att komma först till badrummet för att borsta tänderna är MYCKET viktigt, tydligen. Å alltid vinner storebrorsan. Men idag överlistades han av lilleman, som direkt han hörde mej säga, nu ska vi bor...., stack iväg på sina tjocka små ben. Jag avslutade,...sta tänderna. Då insåg storebrorsan att han var slagen. Men som han sa, storebrorsan, den här gången var det ingen tävling.
Dock var sötsnuten asanöjd. Satt på toalettstolen och ropade; VANN! VANN! VANN!
Besviken storebror men glad sekunden senare.
Nä, lite mer glitter på granen, kanske..? Jag har ju god hjälp.
Dan före dan före dopparedan. Härligt! Och inte alls stressande med obakade saffranskorpor samt ogjort julgodis.
Inte alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar