Det är också skönt att komma hem när det är lätt att köra in på uppfarten.
Sönerna var överlyckliga och tyckte att det var fantastiskt spännande med grävmaskiner everywhere. Jag, not so much.
Men sen blev jag överlycklig. När jag öppnade Vinces kuvert från dagis. Överlycklig och överfylld av kärlek.
Blev såklart också imponerad av förskolepersonalen som lyckades med konststycket att få ungen ovan att sitta still längre än en hundradel.
Och nu går jag till sängs. Jag är sjuk. Men kroppen är full av alvedon och TREO så den har inte fattat det än. Och det är ju bra. För imorrn ska jag på mässa i tre dagar. Det VILL jag så gärna. Därför är det av högsta värde att ljuga för kroppen.
Hälsosamt och sådär. Verkligen.
Guuud så drygt, när man kommer hem om dagarna så vill man ju bara in hemma liksom...inte krångla, suck. MEN sicken Superfin pöjk!! =)
SvaraRaderaOch du, KRYA PÅ DIG!!!
Kram Marie
Måbättrebumskramar skickas norrifrån! FinVince. Man smälter. Puss
SvaraRaderaKrya på dig och hoppas ni får bra konferensdagar! Åååå vilken fin bild på pojken. Bedårande söt! Kram
SvaraRadera