Första dagen.

Hur det går för mej här hemma?

BRA! Fast å andra sidan har det bara gått ett dygn så man vet ju aldrig.

Strategier jag har:

- Slå dövörat till vid gnäll och skrik pga av orimliga önskemål.
- Skita i tvätt, städning och plockning om jag inte har lite energi över.
- Tillåtelse för mej att dricka coca cola at any time.
- Om övertrötta barn blir too much, ge dem glass eller likvärdig muta.

Så den här vecka ska nog gå geschwint.

Maken har åkt iväg till Norge med ett tjugotal snygga, unga, fräscha tjejer. De bor i stugor vid vattnet och har samkväm på kvällarna. Inget konstigt med det. Närå. Mysigt och trevligt för honom. Och jag tänker inte alls på det. Mer än att det är kul för honom att ha något fint att vila ögonen på. Glad för hans skull är jag. Som vanligt, gladast av alla.

Idag har vi hängt vid vattnet. Fina Karin (som övergav mej för Dubai, ni vet) är hemma på semester med barnen. Vi har tillsammans roddat med ungar, saker, matsäck och fixat en väldigt mysig dag.

På väg hem från vattnet. När jag var lite för varm och snabbt ville hem till skuggan på altanen. Då ville min lilla inte sitta i vagnen. O, nej! Han ville gå. Om det går fort...? Nä, inte särskilt. Men jag blev bara liiiite irriterad.

För han är ju så fruktansvärt söt att man storknar.

Aningen ångrar jag dock mitt val av middag. När Lennon frågade vilken mat han skulle få ikväll och jag svarade lax, kände jag att jag nog borde ha tänkt igenom matvalet en smula. Om jag säger så här; han blev inte särskilt sugen.

Oh, well. Allt kan ju inte flyta.