Igår eftermiddag kom Lennons fina kompis, Stina, hit med sin mamma. Jag och ungarna var överlyckliga! Ungarna för att de fick leka massor, jag för att jag fick klippa gräset medan mamma Karin såg efter de små. Jag har aldrig varit så glad för en klippt gräsmatta. Nä, förlåt! Skrev jag gräsmatta? Jag menar förstås maskrosmatta (hata!!!).
När jag hade dött av hur söta de var, ungarna, där de låg i Lennons rum och småpratade sej till sömns, satte vi oss i soffan, jag och Karin. Pratade om viktiga saker. Livet, kärleken, vardagen, barnen, makar och ni vet, allt annat som händer hela tiden. Jag är så glad för Karin. Hon är klok!
När vi imorse hade ätit frukost, stannade Karin hemma med barnen och lät mej springa en runda. Oh, the tacksamhet!!! Jag sprang i hällregn och var blötare än joggingbilden i tidigare inlägg. Dock hade jag täckt brösten med ytterligare en tröja :)
Sen har vi varit på dagis och lekt, jag och barnen. Mini-inskolning inför hösten. Jag satt på golvet bland ungarna och beundrade förskollärarna. De är sannerligen människor utöver oss vanliga!
Efter det åkte vi till ICA för att handla jos och kaffe. Barnen ville ha glass. Jag tyckte att det var onödigt med tanke på sommarens sockerintag, men också dumt för jag vill inte att mina barn alltid ska ha något när vi handlar.
Så jag gjorde som sej bör. Jag sa nej och höll mej till nej.
Och vaddå?!? Att JAG varje gång jag handlar, måste ha något - helt annan sak!
SUNT! Verkligen.
Imorrn åker vi för att pussa på vår kattunge och titta på nya valpen som bor där!
Vilken underbar vän du har!! Fick oxå klippa gräset själv idag, fast mina 3 satt i min bil o lekte o de var hur nöjda som helst. Är de nöjda så är jag oxå nöjd;)!!
SvaraRaderaKram K
Hihi...att du vill ha något är ju bara självklart. Dig är det ju lite synd om och då måste man få trösta sig en smula. Jag skulle göra likadant:)Puss
SvaraRadera