En vecka.

Då ska vi se... Vad har hänt sedan sista blogginlägget? Jösses, nästan en hel vecka sedan jag meddelade mej!

Jo!

Vi har:

- valt kattunge!
- myst med kusin Olivia.
- bott på hotell.
- åkt karusell.
- skrattat och kramats med morbröder och morföräldrar.
- åkt en jävla massa mil i bil.
- ätit ett par gånger för ofta på McDonalds (och när jag tycker det är det fanimej illa!)
- smaskat glass och godis.

Jag har:

- varit svartsjuk.
- haft några breakdowns.
- haft ett par psykbryt.
- grinat.
- ältat.
- blivit tröstad av maken.
- varit nykär.
- sprungit i det värsta regnet någonsin.

Några händelser mer i detalj.

Kattungen. Vi ska få en katt! Åh, jag längtar. Hon är så söt att jag sprängs! HON är den svarta och jag vill att hon ska heta Bonnie. Och eftersom mitt första namnförslag blev nedsröstat, så borde detta gå igenom. Mitt första förslag - Jovi.

Hotellövernattning och karusellåkningen skedde i Göteborg tillsammans med mina föräldrar och mina bröder med respektive tjejer och barn. Jag älskar att hänga med dem! Kanske för att jag älskar dem så mycket! Och för att mina barn älskar dem.

Lennon med morbror Erik, som vi träffar alldeles för sällan!

Jag gillar inte karuseller. Mår illa och fattar verkligen inte tjusningen. Och då är det ju faen att min äldsta unge och hans kusin Olivia nästan bara ville åka karusellen från helvetet - kaffekoppsjävlarna!

Och med tanke på min aversion gentemot dessa snurrande grejer, kunde man ju tro att Olivias pappa, tillika min bror, skulle step up eftersom han gillar karuseller. But nooo! Han hade fullt upp med annat.

Vissa andra hade också fullt sjå. Bror Eriks fina tjej, Evelina, kan skymtas bakom det kladdigaste och snuskigaste godiset ever.

Vi hade en supermysig helg i Göteborg och jag är så oändligt tacksam för min familj!

Lennon med morfar <3

Händelser under veckan där endast jag varit inblandad. Ni vet, allt det där med breakdowns, psykbryt, ältandet och tröstandet - ett helt annat inlägg!

Och springningen i regnet. Jag blev blöt. Tänkte att det spelar väl ingen roll. Luften blir ju enklare att andas iallafall. Dessutom vet vi ju alla (som gick i mellanstadiet på 80-talet) att; "det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder". Och det är ju uppenbart. För mina kläder är sannerligen usla. Särskilt de som SKALL dölja brösten (oh, the nipples!).

Idag har maken lämnat oss igen. Det har bara gått några få timmar och jag längtar redan ihjäl mej. Lysande utsikter inför en ensamstående vecka.

Lunch då.