Besökare

lördag 23 februari 2013

Historisk dag.

För två och ett halvt år sedan hände detta:

Stolt moder!


Igår var en historisk dag i familjen Agnemyrs liv!

VARNING!!!

För urtrist inlägg. (Om man inte själv är mamma eller pappa.)

Detta var vad som hände;



Vår förstödde sade adjö till sina nappar! Och gav dem till grannens trädgårdstroll.



Och se så glad han/hon/den/det blev!

Jag skulle ge alla mina slantar för att läsa hans tankar efter lämningen;



Söta, goa, underbara unge! Jag är såååååå stolt över dej <3

Första natten gick bra! På kvällen undrade han om napparna, förstås. Men sedan somnade han. På morgonen ropade han på oss och Johan gick in till hans rum. Förväntade sej såklart att höra något om de icke befintliga napparna. Men det enda han hörde var ett litet mummel; "Dumma troll!"

Fina, roliga unge!!!

Ikväll frågade han EN gång om nappen. EN! EN gång! Vårt barn måste vara något sorts mirakelbarn!

Eller så taggar jag ner a notch och inser att detta händer i alla familjer med alla barn. Äh, fan! Det skiter jag i. Jag ÄR äckligt stolt över honom!

What DID I do före barnen...?!
 
Idag hände detta:
 
Ännu en historisk dag. Vår yngsta "ville" lämna sina nappar till samma troll.
 
 
Men han vågade inte göra det själv, så brorsan fick göra det. Själv stod han bredvid med butter min.
 
 
Tills slut fick sej trollet en liten klapp och ett litet leende,
 
 
 men hela eftermiddagen har han varit eftertänksam, vår annars så intensiva kille.
 
 
Inte ens presenten han fick välja om han lämnade sina nappar, fick honom att dra på smilbanden. Butter, söt och putig <3
 
 
Men nu leker han med sin drake, äter lite godis och suger oroande hårt på klubban jag just gav honom. Fast det ska nog gå bra det här. Det mesta med Vince brukar ju vara a walk in the park. OBS! Ironi! Men jag har hört att man in tuffa tider ska ta till humor.
 
Jag har laddat energi, kraft och tålamod i underbar sol på vår trapp idag. Så det blir nog en simpel match detta....
 
 
Alltså har vi numera bara stora killar här hemma.
 
En 5-åring <3
 
 
 Och en nappslutande 3-åring <3
 
 
Så om man skulle ta och lägga sej med maken i sängen och göra en bebis...
 
Jamen, dom blev just så stora. Sådär på en gång. It´s an end of an era, liksom.
 
Snyft...
 
 
 

1 kommentar:

  1. Ja gör det! En bebis alltså ;-). Åh ja de är så stora nu och duktiga! Finfina killar. Jag förstår Vince skepcis...vem skulle inte undra varför ett stentroll behöver ens nappar?? Det ska nog gå bra. Heja Vince. Puss fina

    SvaraRadera