Hur jag känner mej.

Snart ska jag berätta för er om vår mysiga semester. Skriva om hur kul vi haft det med underbara vänner och familjer. Förtälja om irriterade bilfärder, föräldrar på Astrid Lindgrens värld som beter sej mer hysteriskt än jag själv och hur för mycket mat och för många glassar jag ätit.

Men inte nu. Nu ska jag inte skriva så mycket. Just ikväll laddar jag batterierna. Tankar energi av finfina vänner från Norge. Skrattar, bubblar och dricker drinkar. Jag fyller på med kraft eftersom jag på söndag blir ensam med ungar, hund och hus i veckorna tre. 3! TRE! T-R-E! TRE VECKOR alltså. I´m in shock! Hade inte tänkt mej dettta när maken fick nytt jobb.

Men vad jag försöker med nu, i dessa glada dagar, är att tränga bort den kommande ensamheten. Sluta sjåpa mej och fatta att många är ensamma under fler veckor än mina ynka tre. T-R-E! 3, alltså.

Nä, jag är inte hysterisk. Alls. Närå. Inte jag inte.

Så jag återkommer med massor av bilder från vår trip och lovar att berätta hur kul, jobbigt och underbart vi haft det.

Bjuder på en bild åtminstone. För att visa hur jag känner mej just nu;

Som en urvriden disktrasa. Vissa dagar är mer intensiva än andra. Denna dag VÄLDIGT intensiv med badande ungar och en alldeles för lång springtur i gassande sol (bajsnödig dessutom!).

Nu ni! Gin och tonic for me!

Skål!