Bilfärden.

Lilla familjen på bilfärd mot Jönköping. Och det är ju inte så långt. Typ 20 mil. Men vi åker i god tid på förmiddagen. En bra tid för lilla att sova och lagom tid för stora att titta på dvd. Så kan vi stanna ett par timmar senare för lunch. Planering, planering, planering (läs: tråk, tråk, tråk.)

Vi backar ut från vår uppfart men stannar. Vi har glömt regnskyddet till vagnen. Backar så ut igen. Stannar. Vi har glömt paraply. Again, backar vi. Men såklart stannar vi igen, för jag har glömt strumpor.

Sen kör vi två kilometer. Ska precis åka ut på motorvägen. Då utbrister Lennon: "Är vi framme snart?"
Som om han skämtade med oss. Men det gjorde han ju inte. Han undrade verkligen. Är det långt kvar?

Vi kommer till Vadstena, där vi stannar för lunch. Vi har det förvånansvärt mysigt. Trots att lilla inte äter särskilt mycket och inte gärna vill sitta still.

Sen kör vi ytterligare några mil. Jag svär över husvagnar och medtrafikanter som inte håller rätt hastigheter (själv är jag felfri som förare....). Lennon gnäller lite och Johan pratar allvar med honom. Vince, som nu inte sover, vill inte sitta fastspänd och gastar ibland i högan sky. Inte så mysigt, faktiskt.

Sen stannar vi igen. Glass. Jag och Lennon skålar med våra glassar. Mysigt.

Lilla får till och med smaka av en ovanligt givmild storebror.

Och de har väldans roligt. Fortfarande mysigt.

Sista biten vi kör är tre mil och sedan är vi framme vid hotellet. Vi checkar in och åker sedan för att äta middag med Johans moster. Väl där försöker jag och Johan konversera med moster och hennes man, vilket funkar sådär. Två barn är varken tysta eller stilla och ska inte den ena bajsa så ska den andra gå ensam nerför trappen som är rena rama dödstupet. Vi äter och jag kommer på mej själv med att inte känna efter vad maten smakar eftersom jag försöker få min ena son att äta mer än bara ost och min andra son att äta överhuvudtaget. Vidare blir Vince vansinnig för att han inte själv får hålla festisen eftersom han då trycker ut all dricka (skitdesign för barn, dessa festisar!!!) och Lennon trillar av stolen.

Efter att ha känt mej otrevlig under ett par timmar packar vi in oss i bilen igen. Vi tackar för oss och åker till hotellet. Där duschar ungarna tillsammans och bråkar inte. Mysigt!

Jag får den lilla att somna.

Den stora läser sin bok och håller sej lugn i tre sekunder.

Nu ligger han och babblar. Välter en lampa och tappar en bok. Vill inte gärna sova.

Jag sa till min make tidigare idag att det skulle bli mysigt på hotellet, att vi kanske kunde "kramas" lite när barnen somnat. Han tittade då på mej och utbrast, inte alls särskilt sexigt: "Jag tänkte att vi kunde köpa ett Yatzy."

Och med tanke på att vår äldsta ändå inte verkar vilja sova så kanske det hade varit att föredra. Jag har bara så svårt att fatta att hotellnätter inte alltid betyder sova ut eller pippa all night long.

Jahapp. Lite Yatzy då.