Våra dagar

Så.

Jag börjar med en beachie.

Jag älskar, älskar havet! Dock gjorde jag inte det idag. Alls!

Uppspolade i tusental (nåja, fem stycken, vad jag såg i alla fall...), låg dom där med sina tentakler och var hotfulla.

Giftigaste djuret i världen! Nåja, i havet i varje fall. Om inte annat, giftigt som fan! Lennon förtalte dessutom att tentakeljävlarna kan bli lika långa som en fotbollsplan. Nämen, vad lätt att undkomma dem liksom! Jag klev på en av deras blå linor. Har dock inte fått någon feber än, så förhoppningsvis var linan avgiftad. Jag orkar inte med fler sjukdomar från tropiska varelser. Denguefebern var mer än nog!

Omedveten om farorna som lurar lite varstans in life (ja, jag kanske är dramatisk, men jag blev skärrad av blålinorna!), älskar han att krafsa i sanden med fingrar och tår.

Gaaaaalen när han ser vågorna. Stampar på stället med sina små fötter och skrattar högt!

Nej, hans utstyrsel för dagen kanske inte var så lyckad. Men orka byta när man såg hur det blev, liksom.

Det blev bara en enstaka timme vid havet idag eftersom vi inte vågade bada eller ens gå omkring på stranden utan hjärtat i halsgropen pga av livsfarliga djur.

Tryggare och skönare vid poolen. Där plaskas det lika febrilt som det stampas på stranden.

Och ibland, alltså efter några timmar, stiger man ur, i typ tre sekunder, så att man hinner äta mellis.

Amerikanskt mellis, that is...

Inte för att man som barn har tjatat till sej varsin. Nej, nej! Det är någon annan som är sjukt sugen på godäckelmunkarna, all the time. Någon annan skyller helt och hållet på amningen.

Någon annans vy;

Fast å andra sidan så jämnar jag ut det dära med mina lååååånga promenader. Nåja, mina ganska så långa promenader. Eller ja, mina promenader. Mer flanerande längs gatorna möjligtvis, men i alla fall. Jag jämnar ut.

Jag delar moderligt med mej av munkarna, vilket kan antydas på min bebis kroppsbyggnad;

Men se så glada vi är ändå!

En del familjemedlemmar muttrar om konstig mathållning men jag lyssnar inte på det örat eftersom jag har exkluderat nog med föda redan. Bönor, paprika, sprit och en massa annat som jag inte kommer på nu.

Mutter, mutter...

Det muttrades även från andra håll igår. Vi spelade nämligen minigolf. Det spelet är sannerligen som gjort för familjeschismer och irritation.

Banan hette;

Mutter, mutter...

Rolig rekvisita lättade turligt nog upp vid varje hål,

och det var dessutom väldans spännande med upphåvning av islagna bollar lite här och där.

Mer spel hos vår fina vän Lee,

där man också får åka cab till restaurangen som serverar hamburgare OCH godishamburgare (vår kosthållning, alltså...!!!).

"He looks at me when I talk to him! He is so intelligent!" utbrast Lee när han lyfte upp Floyd. Jag lät honom tro att det är mycket ovanligt att människobarn gör det. Man vill ju ta cred för "intelligensen", liksom.

Lee med A-barnet knät;

Vi fortsätter att njuta av vår resa. Till exempel frukostspelar vi (det tråkigaste spelet ever!!!) ute vid poolen om morgnarna. I lugn och ro. Utan några som helst tider att passa.

Vi hänger mest omkring och har det bra. Vid någon av poolerna eller på stranden eller vid lekparken eller på någon restaurang eller bara hemma.

Floyd hänger med på morgonpromenader och så där.

Så himlans sköna dagar.

Dagen idag avslutade två ivriga killar framför liiiiiiten skärm. Kommer minsann inte på tal att missa mellon.

Nu en stund i soffan och sedan sova. Jag är trött. Märkligt trött, come to think of it...Kanske blev jag förgiftad ändå!!!

Blev ju en cliffhanger, detta...