Barnen.

Jag är fortfarande irriterande sjuk. Utan piller - feber. Utan nässpray - igentäppt. Utan bakteriedödande munskölj - tandvärken from hell.

Orkar inte ens prata om det.

Istället.

Dom här var nog goda.

Inte för att jag vet, eftersom jag har varken smak- eller luktsinne i behåll (kan läsas i bittert tonläge), men ungarna mmmmade och smaskade frestande, så jag anar att dom var smakfulla. Tänk, snart kommer våra egenodlade gubbar. Då är det bara att tassa ut barfota i gräset, plocka och njuta (om jag nu nånsin blir frisk, vill säga (bittert igen och aningen överdrivet)).

Come summer!

Nu till barnen.

Min stora unge är inne i en underbar period just nu. Jag älskar att sitta bredvid och lyssna på hans lekar och prat. Varje kväll, innan han somnar, hörs "skönsång" från hans rum - wooo woooo, reisära reisära on a skylai (Skyline). När han sedan vaknar på morgonen, säg klockan 06.00 eller någon annan gräslig tid, hörs exakt samma textrad. Han är liksom aldrig tyst.

Jag vet inte om det är så med fem- sexåringar. Att de aldrig slutar prata alternativt sjunga. Att det hela tiden finns saker att säga. Saker och ting behöver inte ens höra ihop.

Utdrag från morgonens samtal:

Lennon: "Mamma, har du glömt att Viktor har varit på Tomteland?!"

Jag: "Ehhh... nä...?"

Lennon: "Varför tänker du inte på det ibland? Det gör jag. Jag tänker på allt jag tänker hela tiden. Det som är i min hjärna. Mamma, han som sköt John Lennon var inte dum, han vara bara sjuk i hjärnan. Vilken tid hämtar du mej idag? Eller är det pappa som hämtar mej? Kommer han innan eller efter mellis."

Jag: "Ehh...jag...pappa....efter mellis."

Jag hänger inte med. Men guuuud, som jag älskar ungen!

När jag tog denna bild blev han superirriterad. "Men alltså, mamma! Hur gör man när man skrattar på bild?"

Ikväll när han skulle ta sej igenom en labyrint blev han galen och väste mellan tänderna att boken minsann fuskade. Viktigt att vinna. I allt. Hela tiden. Märkligt att allt faktiskt går att tävla i.

Min lilla. Han... Han... Han...

Han är äckligt söt, as usual.

Glad, arg, sur, trött, pigg, glad, arg, trött etc etc. Ombyte förnöjer. Men varje sekund...?

Han är väldigt underhållande, vår lille Vince.

Idag: "Mamma, nu har jag lärt mej att säga mömmås. Hör här! SMÖRGÅS!"

Och det hade han ju, lärt sej att säga smörgås. Så när vi skulle äta smörgås till soppan bad han självfallet om en "mömmås".

Joråsåatte....

Han har också anammat storebrorsans dagliga puss-ranson.

Vince: "Idag har du fem pussar mamma!"

Jag: "Åh, tack! Då tar jag en nu."

Vince: "Okej."

Puss.

Vince: "Och nu har du bara arton kvar."

A very good deal!

Hur vi lyckades pippa till oss så fina ungar, beats me!

Men nu ska jag sova!!!

Gonatt!