Besökare

tisdag 12 mars 2013

Skitsnack.

När jag nu är så sjukt motiverad och målinriktad. När jag nu är i full gång med löpning och tabata. När det känns superbra och kroppen både mår bra och formar sej som jag vill.

DÅ!

Då blir jag så fruktansvärt arg... Nä, förbannad! Jag blir förbannad.

På bajset.

Nu ställer jag en seriös fråga till alla löpare där ute (Zara, Eva till exempel). Hur i helaste helvete gör ni för att inte bli nödiga ett par kilometer in i springet?

Ja, jag går på toa innan. Ett par, tre gånger till och med. Men varenda (aningen överdrivet, men nästan) gång blir jag nödig. Och nu snackar vi både ettan och tvåan.

Alltså, ettan kan man ju jogga in i buskarna och fixa. Komma ut med pinnar i håret visserligen men ändå.

 
Fast tvåan. Tvåan, för i helvete! Hur gör man med den?!?
 
Det här problemet är på riktigt. Jag fattar ju att man tror att jag skämtar. Bajs och kiss och sådär, en 3-åringshumor. Men jag lovar, this is a problem!
 
Så snälla löpare out there! Ge mej råd!
 
Eller är jag ensam med detta bry?
 

2 kommentarer:

  1. Lessen, har inga tips alls. Men ett pris istället! Du har fått ett bloggpris! Finns att hämta på mitt place.

    SvaraRadera
  2. Kan själv känna av samma problem ibland. Upplever att besvären blir mindre, ju mer styrketräning jag kört. Rumpa och mage men framförallt bäckenbotten och korsetten: allting bidrar till att hålla tarmpaketet så stilla som möjligt, vilket verkar minska risken för att man ska behöva rusa ut i buskagen. Lycka till!

    SvaraRadera