Sommarens första bröllop.

Bilder, bilder, bilder. Med lite text till. Om ni orkar.

Vi har varit på bröllop nummer ett av tre denna sommar.

Först ut var min syssling, Carl-Johan. Han träffade en av de coolaste tjejerna jag känner, Cassandra, i USA under tiden han jobbade där. Nu är de gifta. Och vi är så glada över att vi fick fira med dem <3

Att klä vår äldsta son till fest är inga som helst problem. Allt klä den lilla - whole other story. Men jag är stolt över att jag under två hela timmar, lyckades hålla dem så här fina.

Sen satte Vince på sej fula, röda shorts med omatchande tröja och Lennon hade grönska all over. Men de var fina så länge det varade.

Själv var jag klädd i en klänning som jag köpte för åtta år sedan i USA. Tyvärr saknar den döskallar men I like it ändå. Johan fick ta en bild. Eller jag menar, Johan fick ta tusen bilder. Den med mest skuggor blev bäst. Jag vill hävda att det svaga resultatet beror på fotografen. Det vill inte fotografen.

Och så här såg vi ut, jag och min man.
(när jag instruerade hur han skulle hålla, stå och le etc etc)

Men jag glömde att instruera mej själv. Jag hade nämligen inte tänkt mej skev hållning och stelt leende.

Med på festen var också mina kusiner. Älskar, älskar dem!

Jag och Sofia.

Jag och Helena.

Det är inte bara jag som älskar mina kusiner. Mina och brorsans ungar är helt galna i dem.

Sofia, Olivia och Vince.

Helena under bröllopsmiddagen. "Kul för henne."

Bröllopsfesten ägde rum tjugo meter från mina föräldrars hus, vilket ju var väldigt lyxigt och passande. Och om vi bor i paradiset så är det inget mot vad mina föräldrar gör.

Min lunchutsikt en av dagarna. Morbror Erik och Lennon spelar fotboll.

Mellis på bryggan efter femtimmarsbad.

Jag innan skön (naken) simtur.

Och eftersom barnen, enligt deras pappa, älskar att fiska, gör de det i tre sekunder.

Sen är det någon som står kvar och njuter i sin ensamhet. Hävdar ändå att han gör det för barnens skull.

Allt ansvar för barnen lämnades således över på mej och ansvarsfull mamma som jag är, lämnade jag det vidare till mormor och morfar.

Brottningsmatch i soffan med morfar och kusiner.

Tripp, trapp, trull, trull. Viola (febrig), Vince, Olivia och Lennon. Tre av fyra tittar upp. En bedrift!

Godisrep.

Härliga, härliga dagar tillsammans med familj och släkt. Nu är vi hemma igen. Johan jobbar och jag hänger med barnen. Eller försöker hänga med barnen åtminstone. Dock slår jag inte i närheten lika högt som deras kompisar.

 "Nu är det maaaat!" ropar jag och två lintottar kommer springandes. Innan jag har hunnit sätta mej och precis ska fråga vad de leker där ute och om de har roligt, har båda ätit och upp och tittar på mej med stora bruna ögon. "Tack för maten, mamma. Får vi gå nu." Och det är ju härligt, men ändå. När reducerades man till en matmor med betoning på mat?

Oh, well!

Jag njuter vidare av min semester och blundar för min krashade rygg (igen!!!) och det faktum att vi inte fått huset uthyrt än.

Men mest blundar jag för att min hund idag inte kunde stå och äta...

Nu traskar jag över till grannen och badar bubbel. Jag behöver det just nu, känner jag.

Med att knapra på tar jag västerbottensnittar och laxrullar. Att smutta på tar jag denna.

Hej så länge!