Det gör jag alltid. Skriver alltså. Men bara ibland låter jag andra läsa. Bara ibland delar jag med mej av mina texter. Jag tänker ofta att jag kanske borde låta andra läsa mer av det jag skriver. Kanske hjälper det någon... Jag menar, jag är en vanlig människa och har förmodligen samma tankar och känslor som vilken annan som helst. Själv känner jag mej ofta hjälpt och stärkt med hjälp av andras ord och texter, så kanske finns det några som gör det av mina.
I vilket fall.
Texten som pockat på min uppmärksamhet ett tag nu, tänkte jag skriva och också dela med mej av. För min egen skull mest. Och vad vet jag, kanske också för någon annans skull.
(Och också för att göra lite reklam....)
Så till den som vill, här kommer den, texten i mitt huvud just nu;
"Men man kan väl inte gå runt och vara lycklig hela tiden!"
"Fast någon gång måste jag väl få sörja! Jag kan ju inte hela tiden jämföra mej med dem som har det sämre! Då får jag ju aldrig vara ledsen."
"Allt handlar väl inte om att lyckas hela tiden, ibland är det väl bra som det är!"
"Tänk inte så mycket! Låt det vara ibland. Lev bara!"
Jag får ofta kommentarer som ovan. Ibland direkt till mej men ibland också indirekt. Eller kanske mer subtilt så där. Någon säger det till mej, inte så tydligt kanske, men budskapet uppfattar jag direkt. Alla dessa kommentarer har med mitt val att jobba med mental träning att göra. Jag vet att ingen menar något illa men ibland kryper orden under skinnet på mej. Först känner jag mej nedslagen och lite ledsen. Jag börjar tänka att ja, han/hon har nog rätt... Det är nog så att mental träning är ganska överdrivet många gånger... Och nä, vad är det för mening med det jag vill göra egentligen. Det funkar säkert inte...
Men så vaknar jag plötsligt, blir klarsynt. Knäpper bort den där djävulen på axeln som säger att jag ska lyssna på alla andra utom mej själv eftersom jag inte vet nåt, och så vänder jag mej inåt och frågar. Jag frågar mej själv vad jag verkligen vill med min mentala träning och vad jag står i dessa frågor. Superbra! Att få sådana här kommentarer, är ju faktiskt superbra! Jag behöver ju veta vart jag står. Jag behöver fundera på detta. Jag kommer att möta många människor med olika tankar kring det jag gör, så vad är inte bättre än att känna att jag är grundad i det jag tycker och tänker kring det. Med utrymme för att ta in nytt förstås och kanske till och med ändra mej.
Nåväl.
Jag börjar med första kommentaren. Den som säger att man inte kan gå omkring och vara lycklig hela tiden.
Nähä, tänker jag. Kan man inte? För det första - vad betyder lycka? Och vem är man? Lycka för mej betyder inte att jag går omkring och känner mej härlig hela tiden. Att jag älskar allt och alla och bara ser ljus och kärlek vart jag än i världen vänder mej. Lycka för mej betyder att jag längst därinne, känner lugn, glädje, tillförsikt och kärlek, TROTS det mörka som faktiskt finns runt omkring oss. Längst därinne är jag trygg i att allt är som det ska och att det blir bra till slut, bara jag följer mitt hjärta och min intuition, alltså lyssnar på mej själv. Att jag, när jag sett det mörka, inte börjar hata eller känna rädsla, utan att jag vänder mej mot det som faktiskt är ljust och bra. För vilken nytta gör jag annars...? Om jag också börjar hata. Om jag börjar kämpa mot och mena att det jag tycker är rätt...? Då späder jag bara på hatet, rädslorna och det som separerar mej från andra. Dessutom känner jag mej heller inte särskilt glad och tacksam och sprider därmed heller inte så goda och fruktsamma ringar på vattnet. Det gagnar alltså ingen, allra minst mej själv. Jag har skrivit om detta förut.
Nästa kommentar så; "Fast någon gång måste jag väl få sörja! Jag kan ju inte hela tiden jämföra mej med dem som har det sämre! Då får jag ju aldrig vara ledsen."
Det är klart att du får sörja och vara ledsen när du känner dej sorgsen och ledsen. Inga känslor är tabu eller fel! Du får känna precis vad du vill! Faktum är att det är av stor vikt att du har den förmågan, att känna allt och acceptera det.
MEN!
Inget gott kommer av att du stannar kvar i sorg och ledsamhet för länge. Och jo, det är nog ändå bra ibland, att sätta saker och ting i perspektiv. Vi i västvärlden tar så mycket för givet som på intet sätt är verklighet för många andra människor. Rent vatten, mat, hus, skola, kläder, transportmedel etc etc. Hur ofta känner du tacksamhet för rent vatten direkt ur kranen? Hur ofta känner du tacksamhet för att dina barn får gå i skola? Hur ofta säger ni tack för maten innan ni börjar äta den i er familj? Hur ofta tackar du för att du får barnbidrag, att du kan köpa kläder, att det går bussar eller bilar dit du vill, att dina barn kan hålla på med aktiviteter de gillar osv? Handen på hjärtat nu, HUR OFTA TACKAR DU FÖR ALLT FINT I DITT LIV?
Det jag menar och det jag vill, när jag pratar om mental träning och jobbar med det, är att jag ibland behöver tänka efter om jag kanske inte har fastnat i något som jag faktiskt kan släppa. Något som är som det är. Något som jag inte kan förändra. Eller kanske har jag heeeelt glömt bort att se allt jag har och endast fokuserar på det jag saknar. DET är vad jag menar och DET är vad mental träning handlar om för mej i just detta exempel. Att byta glasögon. Byta perspektiv. Hoppa ur och se sej själv och situationen utifrån för en stund. Annars är jag helt låst. Annars är jag min egen fångvaktare. Och det är ju rätt så dumt. Så att säga...
Vidare.
"Allt handlar väl inte om att lyckas hela tiden, ibland är det väl bra som det är!"
Ja, ibland är saker som de är. Ibland, eller rätt ofta, behöver jag bara acceptera. Så här är det nu och det är okej, behöver jag säga till mej själv då. Utifrån vad det nu är, hur kan jag då handla för att må bra eller bättre. Eller kan jag kanske bara vila i vad det nu än är just nu och lita på att jag en gång kommer att veta? Och att lyckas, vad betyder det? Ibland kan lyckas vara att lyckas vara i det som är.
Acceptans är en stor del av min mentala träning. Att acceptera och sluta kämpa mot, att sluta kriga, att sluta bråka mot allt som jag inte tycker om. När jag sedan kan och har accepterat och känner att jag vill/behöver göra något, så gör jag det FÖR och INTE mot.
Detta har jag också skrivit om förut. Det här med att vi alltid ska kämpa mot orättvisor, mot cancer, mot krig, mot rasism. Istället behöver vi fokusera på det bra, hur vi ska jobba FÖR. För rättvisa (vad nu det betyder...), för hälsa, för fred, för oliktänkande/varande osv. För ju mer vi kämpar mot desto starkare blir motståndet. Ibland behöver vi bara - och här kan jag bara uttrycka det bra på engelska så nu gör jag det också - surrender to what is. Det är vad det är liksom. Och utifrån den acceptansen finna svaret på hur vi kan handla med goda intentioner. Och just! En viktig sak! Att acceptera, betyder INTE att godkänna! För jag kommer aldrig att godkänna/okeja krig, rasism osv. Men jag behöver acceptera att det finns för att kunna verka FÖR något annat.
Övergår nu till nästa kommentar;
"Tänk inte så mycket! Låt det vara ibland. Lev bara!"
Vad betyder ens det? Ska jag sluta tänka...? Vad jag tror att de som säger detta menar, är att jag ska sluta älta saker och ting. Och ja, det är nog bra tänkt. För att älta det som varit, kommer man inte långt med. MEN! Om vi slutar tänka, handlar vi bara på autopilot. Vi följer strömmen, gör som alla andra. Tror på allt vi hör och ser. Tar in allt elände via media. Bildar oss aldrig egna uppfattningar osv osv. Det här med autopilot, är en stor del av min mentala träning, något som jag pratar och jobbar mycket med. För går jag på autopilot, har jag ingen kontroll över något och kan inte skapa det liv jag så hett längtar efter. Går jag på autopilot är jag inte i kontakt med min innersta längtan. Går jag på autopilot är jag inte medveten och är jag inte medveten kan jag heller inte fatta medvetna beslut.
MEDVETEHET, kommer jag då osökt in på.
Typ mitt ledord. För att kunna förstå varför mitt liv ser ut som det gör, varför jag känner som jag gör och handlar som jag gör, så måste jag först och främst bli medveten om mina tankar. Vad är det som sker i mitt huvud utan min kontroll? Hur ska jag annars kunna ändra på något...? Om det ens är något jag vill ändra på.
Åh, det finns så mycket jag vill förmedla om detta. Så mycket som har hjälpt och hjälper mej och så mycket som jag är övertygad om kan hjälpa andra. Jag är så glad och tacksam för att jag nu vågar satsa på detta! Att jag nu vågar kasta mej ut och jobba med, inte bara mej själv, utan också med andra. Andra som vill. Andra som känner att det borde kunna kännas och vara på ett annat sätt. Andra som vill mer med sej själv, som vill känna mer kärlek, glädje, lycka och ljus och därmed också ge det till världen. Andra som vill haka på det som jag kallar för mental träning.
Slutligen...
För dej som är nyfiken och vill höra mer, för dej som kan ta dej till Örebro nästa onsdag - VÄLKOMMEN till min och Zandra Lundbergs kväll med yoga och mental träning! Gå in på Facebook och sök på Mental Styrketräning, så hittar du detaljer om eventet. Eller titta in på min hemsida mentalstyrketräning.nu
Hoppas vi ses!
