Älskade, fina och vackra hund! 

Inga ord kommer någonsin kunna beskriva allt du varit och betytt för mej. Jag tänker inte ens försöka. För första gången i mitt 36-åriga liv, kan inte ord reda i mina tankar. För första gången kommer inte en text att förslösa och lindra det onda.

Men dessa rader är till dej, Geisha. Bara till dej.

Tack för att du funnits hos mej under de sju finaste och lyckligaste åren av mitt liv. Tack för all godhet och allt tålamod du visat mina barn. Tack för din oändliga glädje och din energi. Tack för tillgivenheten och tryggheten du gav mej. Tack för ditt sällskap här hemma, i skogen, på vägarna, på simturen och i spåret. Tack för allt du lärt mej.

Men framförallt,

TACK för all kärlek du givit mej, min familj, våra vänner och bekanta.

 Jag vet att jag en dag kommer att minnas dej med glädje. Att jag en dag kommer att kunna tänka på dej utan att vilja kräkas av smärta. Men just nu är sorgen och smärtan som ett stort hål i hela mej. Du finns inte längre och just nu känns det som om inte jag gör det heller.

Sov gott, mina allraste bästa vän <3 

Sommarens första bröllop.

Bilder, bilder, bilder. Med lite text till. Om ni orkar.

Vi har varit på bröllop nummer ett av tre denna sommar.

Först ut var min syssling, Carl-Johan. Han träffade en av de coolaste tjejerna jag känner, Cassandra, i USA under tiden han jobbade där. Nu är de gifta. Och vi är så glada över att vi fick fira med dem <3

Att klä vår äldsta son till fest är inga som helst problem. Allt klä den lilla - whole other story. Men jag är stolt över att jag under två hela timmar, lyckades hålla dem så här fina.

Sen satte Vince på sej fula, röda shorts med omatchande tröja och Lennon hade grönska all over. Men de var fina så länge det varade.

Själv var jag klädd i en klänning som jag köpte för åtta år sedan i USA. Tyvärr saknar den döskallar men I like it ändå. Johan fick ta en bild. Eller jag menar, Johan fick ta tusen bilder. Den med mest skuggor blev bäst. Jag vill hävda att det svaga resultatet beror på fotografen. Det vill inte fotografen.

Och så här såg vi ut, jag och min man.
(när jag instruerade hur han skulle hålla, stå och le etc etc)

Men jag glömde att instruera mej själv. Jag hade nämligen inte tänkt mej skev hållning och stelt leende.

Med på festen var också mina kusiner. Älskar, älskar dem!

Jag och Sofia.

Jag och Helena.

Det är inte bara jag som älskar mina kusiner. Mina och brorsans ungar är helt galna i dem.

Sofia, Olivia och Vince.

Helena under bröllopsmiddagen. "Kul för henne."

Bröllopsfesten ägde rum tjugo meter från mina föräldrars hus, vilket ju var väldigt lyxigt och passande. Och om vi bor i paradiset så är det inget mot vad mina föräldrar gör.

Min lunchutsikt en av dagarna. Morbror Erik och Lennon spelar fotboll.

Mellis på bryggan efter femtimmarsbad.

Jag innan skön (naken) simtur.

Och eftersom barnen, enligt deras pappa, älskar att fiska, gör de det i tre sekunder.

Sen är det någon som står kvar och njuter i sin ensamhet. Hävdar ändå att han gör det för barnens skull.

Allt ansvar för barnen lämnades således över på mej och ansvarsfull mamma som jag är, lämnade jag det vidare till mormor och morfar.

Brottningsmatch i soffan med morfar och kusiner.

Tripp, trapp, trull, trull. Viola (febrig), Vince, Olivia och Lennon. Tre av fyra tittar upp. En bedrift!

Godisrep.

Härliga, härliga dagar tillsammans med familj och släkt. Nu är vi hemma igen. Johan jobbar och jag hänger med barnen. Eller försöker hänga med barnen åtminstone. Dock slår jag inte i närheten lika högt som deras kompisar.

 "Nu är det maaaat!" ropar jag och två lintottar kommer springandes. Innan jag har hunnit sätta mej och precis ska fråga vad de leker där ute och om de har roligt, har båda ätit och upp och tittar på mej med stora bruna ögon. "Tack för maten, mamma. Får vi gå nu." Och det är ju härligt, men ändå. När reducerades man till en matmor med betoning på mat?

Oh, well!

Jag njuter vidare av min semester och blundar för min krashade rygg (igen!!!) och det faktum att vi inte fått huset uthyrt än.

Men mest blundar jag för att min hund idag inte kunde stå och äta...

Nu traskar jag över till grannen och badar bubbel. Jag behöver det just nu, känner jag.

Med att knapra på tar jag västerbottensnittar och laxrullar. Att smutta på tar jag denna.

Hej så länge!

Köpstopp

Jorå, här ser ni en som sköter sin blogg. Uppdaterar dagligen, minsann.

Typ.

Jo, jag tänkte på det här med vårt köpstopp. Vi har ju det nu. Det har vi haft sedan i mars. Men jag har märkt att det skapar förvirring runt omkring mej. Köpstopp verkar ha olika betydelse för alla.

För oss betyder det att det enda vi köper är sådant vi behöver. På riktigt behöver, alltså. Såsom mat och hygienartiklar.

Meaning;

- inga kläder
- inga leksaker
- inga saker
- ingenting till hemmet
- inget smink
- inga smycken

Ja, ni fattar. Inget vi inte behöver.

Sen kan det ju vara så att barnens skor går sönder och då låter vi dem inte springa omkring i trasiga sådana bara för att vi har köpstopp. Såklart. Så no need for calling the soc this time heller.

Många var förvånade över att jag inte ens shoppat när jag var i Paris. Men köpstopp är köpstopp är köpstopp. För oss.

A piece of cake, tänkte jag. Varken jag eller Johan handlar särskilt ofta eller mycket. Jag avskyr som bekant att shoppa.

Men så satt jag häromdagen och läste en tidning (sista på min prenumeration ifall någon trodde att jag fuskat och köpt den) och fick syn på supersnygga långa sommarklänningar på modesidorna (jorå, ibland kollar jag in modet). Jag såg att dessa fanns på Lindex för bara 199 kronor. Helt plötsligt kommer jag på mej själv. Jag märker plötsligt vad jag tänker.

Jag tänker; Åh, vad snygga! Dom ska jag gå in och prova imorrn!

What?!?!

Jag har aldrig trott att jag går på reklam. Jag har heller aldrig trott att jag velat handla bara för att jag sett något snyggt. Men tji fick jag.

Jag blev så fruktansvärt irriterad på mej själv. Varför ville jag helt plötsligt ha en lång sommarklänning? Det är ju inte så att jag gått omkring länge och känt att jag verkligen behöver en sådan. Nej, detta behov uppkom endast för att jag såg en snygg klänning på en bild för en billig penning.

Skrämmande!

Det är sååååå nyttigt detta! Att känna efter vad man verkligen behöver. Inte bara vill ha, utan behöver. Som i förra veckan. Jag gick förbi HM och tittade in i deras skyltfönster. Mina ögon föll genast på ett döskallelinne to die for. Mitt i vändningen för att gå in i butiken, hejdade jag mej. God, damn it! Vi har ju köpstopp. Och vi närmare eftertanke så behöver jag inte något linne. Jag har flera fullt godtagbara i garderoben.

Hade jag inte haft köpstopp, hade jag förmodligen inte tänkt mej för, utan bara gått in och köpt det. Det var inte alls dyrt, så jag hade absolut haft råd med det.

Men det är inte det som är grejen, pengarna. Eller jo, delvis eftersom vi måste spara inför resan, men det jag tänker mest på är mitt beteende. Att jag inte känt något behov av ett klädesplagg eller en sak förrän jag sett det. Det är ju inte okej, med tanke på hur överkonsumtionen förstör vår värld.

Och när jag var som mest irriterad på mej själv, öppnade jag en blogg som jag följer. Det första raderna jag läste löd typ så här någonting;

"Det är först när vi har skövlat alla skogar och använt upp naturens resurser som vi kommer att inse att pengar inte går att äta."

Raderna får mej att fundera och jag blir ännu mer övertygad om att vårt köpstopp inte bara är bra i pengasynpunkt.

Men nu börjar jag känna mej militant, så jag stannar där.

Intressant iallafall, vårt köpstopp.

Innan jag nu avslutar mitt präktiga inlägg, tänker jag fortsätta min lista på härliga sommarsaker.

Att packa kylväskan med baguetter och lite öl, för att sedan sätta sej på bryggan och njuta.
(och nä, öl kanske vi har köpt fast vi egentligen inte behöver det...hmmm...)

Att få en bild på sina barn på båttur med världens bästa farfar och farmor.

Att springa några kilometer, utan smärta i hälen och svettig slänga sej i sjön för att sedan ligga på bryggan och vara tacksam för att vi bor i paradiset.

(vilken ful bild, ser jag nu) (som om jag försöker se sexig ut) (fast jag inte gör det) (och hur har jag vinklat benen?)

Listan kommer säkerligen fyllas på i kommande inlägg.

Nu chokladpaj. Som jag heller inte behöver. Det verkar gå bra det här. Suck...

Underbara dagar!

Orsaker till varför jag inte uppdaterat bloggen sedan Medeltiden:

1. Jag vet inte.

2. Jag har ätit glass på kvällarna istället.

Men nu är glassen slut så här kommer ett litet inlägg.

Jag har varit på möhippa. Min äldsta lillebror har tagit sej en fru. Ja, alltså han har ju tagit henne innan å så, men ni fattar. Och när jag läser den sista meningen så fattar jag att jag är helt sjuk i huvudet men jag orkar verkligen inte radera den.

Var var jag nu?

Jo!

Min bror ska gifta sej!

Denna fina brorsa. Jonas.

Han är världens finaste, drygaste, härligaste, knäppaste, underbaraste, galnaste och mest irriterande brorsa man kan ha. Jösses, som vi bråkade då vi var små. Och herre, vad arg jag fortfarande kan bli på honom. Men Gud i hela himlen, som jag älskar honom!

Och det bästa av allt med honom är;

hans blivande fru, Mia <3

Som en syster. Vi är lika på många sätt, jag och Mia. Men otroligt olika också. Vi har sjukt kul ihop och jag är så glad och tacksam att just hon ska bli min brors fru. Nog har vi haft våra dispyter, men i en sak är vi alltid enade - när det kommer till störande saker som min bror gör och vår (sjukt djupa) kärlek till våra hundar.

And this picture is for Rosie and Ulli!

Möhippan var fantastisk på alla sätt och vis. Härliga tjejer och massor av skratt. Men viktigast av allt, Mia var glad och rörd till tårar.

Här sticker hon hål på ballonger innehållande små meddelanden från fd pojkvänner och flings. Som normal svägerska kanske man inte vill veta särskilt många detaljer. Med betoning på normal då, fast det är jag ju inte så jag tyckte det var sjukt kul att höra alla historier.

Såklart hade jag fixat hennes favvofika i form av hennes, vad jag efter alla historier måste anta, favvogrej - chokladpitt.

Många överraskningar.

Raggartema. All in med jeansväst och rävsvans.

Jag och fin vän/granne, Marie innan avfärd till möhippan. Maken suckade och undrade över fullpackad bil för endast en natts bortaboende. Vi fattade inte vad han menade. Och till vårt försvar - madrassjäveln, som vi inte ens använde, tog ju upp halva skuffen.

Annars då?

Jovars. Dock oroar jag mej lite över vissa detaljer inför vår resa. Såsom uthyrning av hus, visum till Thailand och det faktum att vår bil, som just kostat oss 8000 riksdaler, indikerar nåt som jag ba, eeehhh, you mean what now?!?!? Eftersom det inte är något jävla fel på din left hand stoplamp bulb, för i helvete!!!

Men i övrigt är det bra. 

Många fina vänner och grannar att bjuda över på mat, fika eller vin. Älskar sommarkvällar på altanen! 

En kväll bjöd jag på chokladpaj. Den blev ful på bild men god i munnen. 

Annars bjuder jag på drinkar. Eller jag och jag... Vi. Eller maken blandar och jag bjuder och säger skål och välkommen och så där ni vet.

Jag med matchande drink.

Vi grillar massor. Eller vi och vi. Jag kommer på konstiga saker att grilla medan maken nickar och gör ett tappert försök. Han lyckas ofta! 

Och nä, jag överlämnar inte grillningen till maken bara för att jag är kvinna! Jag grillar inte för att jag är rädd för elden. På riktigt, alltså. Tänker om det är någon genuspolis som läser och börjar störa sej. Göre sej icke besväret, alltså.

Ett av grillunderverken - kycklinspett, grillad potatis och baconlindad halloumi.

Jag njuter så sjukt mycket av denna årstid. Jamen, det finns verkligen ingenting att klaga på (fästingar aside)!

Kolla bara.

Egenodlad dill på färsk potatis.

Söt unge i vårt smultron/jordgubbsland.

Pimpat vatten med jordgubbe plockad av samma söta unge.

Kvällsdopp innan läggdags.

Cykelträning med djupt koncentrerad, bitvis arg, 3-åring. "Mamma, du gör feeeeeeel!!!!"

Listan är oändlig! Sommaren må vara kort, men den är sjukt underbar!

Nä ni, det här inlägget blev längre än planerat. Nu måste jag återgå till att oroa mej för trasig bil och krånglig ansökan av visum och sånt. Köpa glass, inte att förglömma ;)

Ha det!