Tack!

Härliga ni! Tusen tack för era presentationer! Jag blir superglad och LOVAR att bättra mej med att kommentera era kommentarer, in the future. Det har jag nämligen varit hemskt dålig på att göra. Tänker att ni ändå inte går tillbaka och läser svaren. Men det kanske ni gör...? I vilket fall, så ska jag bli bättre på det!

Här hemma är det mindre härligt. Efter en vecka med kräk (jag klarade mej inte) har vi nu övergått till feber. Minsta har närmare 40 grader och hänger mest på mej som en trasa. Jag känner mej för övrigt som en urvriden sådan. En trasa, alltså.

Så här känner vi oss.

Men med lite alvedon i kroppen orkar vissa åtminstone röja ut allt smått från badrumskåpet.

Jag (sittandes på toan): "Vince, inte kasta alla hårspännen på golvet."

Blekfisen: "Jo, Viff tasta!"

Jag: "Men då måste du ju plocka upp allt igen."

Blekfisen: "Nej, Viff plocka!"

Jag: "Men..."

Sen hejdar jag mej. Why, liksom? Jag vet ju att ungen kommer att kasta ut precis allt. Ju fler nej desto fler hårspännen på golvet. Det här med att välja sina strider, kanske man skulle ta sej en funderare på. Jag menar, please, jag sitter och bajsar! Hur orkar jag ens?!?

Idag orkade vi iallafall en liten promenad i solen. Viff sov ute i tre sekunder,

men direkt vagnen slutade rulla ville han in. Han fortsatte sitt sovande med gott sällskap i soffan.

Så jag borde passa på att göra sådant som ska göras. De där sakerna som man kanske kan hoppa över för ett tag men som till slut växt till ett orimligt högt tvättberg eller förvandlats till en överdrivet snuskig toalett eller ett på tok för sandigt golv eller...äh, ni fattar.

Jag borde alltså. Inte måste. Än...

Lägger mej bredvid unge och djur istället.

Söndag.

Antingen har jag en blogg för familj och vänner, så vet jag vilka som läser. Eller så har jag en öppen blogg och fortsätter undra vilka som finner det intressant att läsa här.

For now, fortsätter jag undra.

Men tack till er som berättade vilka ni var!

Nu till min hållning.

Den är förfärlig! Jag har visserligen vetat det, fast det här! Det här får jag göra om!

Oh, well. Vem bryr sej? Förutom jag, då.

Minns ni att jag sa att jag behövde denna helg väldigt mycket. Hinna ikapp med en massa efter kräksjuka dagar. Vi har gjort det (ja, DET också), hunnit ikapp.

- Vi städade på lördagen men idag ser det lika illa ut som innan.

- Jag har handlat men snart är maten slut.

- Vi har tvättat men nu är tvättkorgen full igen.

- Jag har tränat men kondition är tydligen färskvara och därmed måste jag snart ut och ränna igen.

- Hunden har fått promenader men måste nog bajsa under morgondagen också.

Never ending story, det här livet.

Fin dag idag. Sol, varmt och skönt. Bambi på hal is med grannar.

Med mössan högt på svaj.

En kopp te i solskenet med mössan konstigt på svaj.

Till lunch lagade jag soppa. "Det tycker inte jag om", sa stora. "Nej, Vif ha det", sa lilla.

Till middag gjorde jag pizza (med deg som behövde jäsa i tre år). "Det smakar surt", sa den stora. "Vif inte äta dä", sa den lilla.

Ett genomgående tema i dessa dagar. Att mat jag lagar inte duger.

Det är roligt att bjuda till. Fixa bra mat från scratch. Planera måltiderna. Verkligen tacksamt.

Fnys.

Måndag imorrn. Känns som att det kommer bli en lång vecka. Tråkigt när man känner så. Det är ju väldans onödigt att mäta livet i veckor, menar jag.

Fin måndag på er!

Vilka är ni?

Nämen, jag tänker att Lotta Engberg och Chrille skämtar. Det kan inte vara möjligt att sjunga en sådan låt på allvar och dessutom le sådär 55 +igt.

Och nu får ni inte tro att jag följer detta jippo, men teven står på och jag finner ingen kraft att byta kanal. Därmed ser jag med fasa på hur Lotta och Chrille tar sej vidare till nästa steg.

Sen har jag en fråga till er. Vilka är ni? Några av er hör av er via kommentarer på FB eller här i bloggen, men 90 procent av er har jag ingen koll på.

Varför jag undrar?

Jamen, det vore ju lite kul att veta vilka ni är. Vilka är ni som ser sådana här hemska bilder av mej?

Så jag vet om jag måste låsa den :)

Nä, det kanske jag inte gör. Eller så gör jag det. Or not. Det vet man aldrig...

Och där dog hela grejen med hotet att låsa.

Men ändå, vilka är ni?

Jag är sjukt dålig.

Jag ignorerar. Ignorerar rumlandet i magen och illamåendet. Det blir inget med det.

(Det är då väl själva faen, vad illa jag mår!!!)

Tre av fyra i familjen Agnemyr har haft den. Magäckelsjukan. Jag har klarat mej. Om jag nu lyckas fortsätta med ignorerandet.

Man gifter sej. Lovar att älska varandra i nöd och lust. Tyvärr måste jag nu erkänna en sak. Jag är usel när det kommer till nöden.

Verkligen. Jag är det. Vill inte leva i nöd. Helst bara dra när maken är sjuk. Och be honom dra när jag är det. Allt blir så bedrövligt när någon är sjuk. Särskilt när det är kräk med i bilden.

Denna vecka har kräket gjort att vi ligger efter med allt. Och med allt menar jag städning, tvätt, storhandling, hundpromenader, träning, trevlig ton gentemot varandra samt sex.

Och jag tänker att det sistnämnda är det viktigaste. Särskilt i nöden. För att ta udden av bedrövligheten, menar jag. Men kräk och kyssar passar liksom inte ihop.

Det är svårt det här med äktenskap. Inte att älska Johan, för det är omöjligt att inte göra! Men att vara en god hustru. Jag är nog den sämsta på mycket, mycket länge. Och med de orden fiskar jag INTE efter något jooo, du är den bästa ever! Jag tar helt enkelt på mej det, att jag är dålig.

Och det är ju dåligt.

Jesus, vilken vecka! Så många spyor, så många nya tankar, så mycket inspiration och så oändligt mycket trötthet.

Och så det här med Kronprinsessans prinsessa. Gudars!

Visst, visst. Fantastiskt med en ny liten männsika. Absolut! Men går det inte till överdrift? Är det inte väl hysteriskt? Jamen, please! "Viktorias styrka." Ja, tänk va. Att hon orkade föda! En prinsessa å allt. Sen håller hela Sveriges befolkning andan. VAD ska hon heta?!?! Så får hon ett namn och alla ba, åååhhhh så orginellt! Tillkännagivandet av namnet "följer gammalt hovprotokoll". Jösses!

Alltså, HUR orkar folk?!!

Men den viktigaste frågan för mej kanske - hur orkar JAG? Skriva om det, liksom.

Nä, jag mår för illa. Det är därför jag är så här ohövlig mot vår Kronprinsessas kronprinsessefödsel.

Tittar på mina fina ringar och tänker att jag är lyckligt lottad med så dyra diaman...jag menar med en sådan fantastisk man <3

Längesen jag behövde en helg så mycket som denna. Måste hinna ikapp med allt. Sexet och det där ni vet ;)

Norge.

Jag skulle kunna flytta till Norge. Iallafall om det innebar häng med våra vänner där. De har verkligen förgyllt vår helg, var och en av dem <3

Bilder till beskådan.

Korvgrillning med mästergrillaren Henning.

Och alla "kunde" såklart själva.

"Supermysigt" med gnälliga ungar som hellre släckte elden än åt korven. Mestadels sura miner pga av för långt pulsande i snö, på tok för varm choklad, för kalla händer och för sotiga korvar. Efter en inte allt för lång stund - lätt irriterade mammor och pappor.

Så mammorna gick hem med de minsta. Och efter att ha burit en 14 kilos sovande unge 1 km i usel terräng (jag är inte full på kortet!) (än...),

är man absolut värd en massa bubbel!



Där satt vi, jag och Laila, och drack bubbel mitt på blanka dan. Guuud, så mysigt det var. Och fnittrigt. Och trevligt. Och aningen ansvarslöst, enligt våra "bättre hälfter". Varför de tyckte så, vågar jag inte avslöja i denna blogg. Jag vet ju inte vilka som läser den...

Nåväl.

Fredags- och lördagsmys.

Bebismys med go Hedvig.

Kompismys med fin Alma.

Kattmys.

Sovmys (efter helvetesbärandet).

Pulkaåkning i regnet.

Uppdragning pga av föregående.

And on top of all that - Strawberry daiquiri!

Made by Sara till vänster, till glädje för Laila till höger och mej i mitten :)

Vi ville inte åka därifrån. På riktigt. Och det ville inte vår bil heller. Utan fylhjulsdrift uppför isiga Mount Everestliknande backar, är det lätt att glida nerför. Då uppskattar man folk med stora jeepar som kan dra.

Sommar snart då! För i helvete!!!

Somnar nu  med ett leende på mina läppar och känner mej oändligt tacksam för så fina vänner. Var och en av dem <3

Trött men lycklig.











Alla hjärtan.

Symboliken i min present till Johan på alla hjärtans dag, ser ni den?

För det gjorde inte han.

Uppenbart ju, att det bara är HAN som ha nyckeln till mitt hjärta. C som i Christin och allt. Men där får man för att man är romantisk. Det var sista gången! Nästa år får han ett ligg. Det går iallafall inte att misstolka.

Barnen firade dagen nöjda,

och kladdiga.

Och pussar har jag fått <3

Onsdag imorrn. En svår dag. Många frågor som kräver svar.

Håll era tummar för mej nu! Tänk mej allmänbildad :)

Helt ointressant.

Jag är ledsen, hörrni. Ledsen att jag inte heller i detta inlägg kan uttrycka tankar i ord. Det blir alltså ännu en intetsägande text.

Men efter onsdag kanske det har lossnat. Då faller en tung börda från mina axlar.

Just nu sitter jag i soffan. Borde plugga (inför onsdag) alternativt städa. But instead tönt-tävlar jag mot Johan i Så ska det låta, samtidigt som jag bloggar. Det är så dåligt av mej att jag vill smälla till mej själv och skrika nåt i stil med "plugga då, din tönt!!!". Moget och coolt uttryckt, alltså.

Sedan sista inlägget (för 30 år sedan) har jag:

Fått ett sjukt, sjukt, sjukt sug efter ALL skitmat som tänkas kan. Bland annat pannkakor med massor av socker. Helst en sen kväll. Hälsosamt. Och väldans sexigt ätet...

Träffat påhälsande Dubai-vänner för pizza och bubbel (blandningen?!?!?!), skratt och kramar.

Pluggat med härliga och smarta kollegor samt bjudit desamma på mina matrester.

Dom verkade nöjda och tog receptet. Och nu har jag glömt vad det var jag bjöd på...?

Mentalt tränat med Fogdö och Plate. Därmed lärt mej hur jag BÖR tänka och insett att, jösses in the himmel, vilken lång väg jag har att vandra. Särskilt som jag verkar fastnat för ordet "orimligt" i de flesta sammanhang. Exempel på sådana sammanhang:

- När jag glömt att ta med vattenglaset till sängen om kvällarna och tycker att det är ORMILIGT att gå tre millimeter till köket för att hämta det.

- När jag måste skrapa rutan på bilen för att det är 40 minusgrader ute. Överdrivna grader men orimligt, som sagt.

- När jag måste dammsuga matt(jäveln) tre ggr i sekunden för att hunden fäller.

- När jag ska lära mej saker som jag redan innan bestämt mej för att jag har svårt för att lära mej.

- När maken (den lilla råttan) ständigt vinner i det orimligaste spelet ever - Wordjävlafeud.

Jag har mellan arbete, plugg och träning hängt på tok för lite med mina grabbar. Men efter onsdag, som sagt. Idag plaskade vi iallafall runt med kusinerna på badhuset.

Glass också, såklart.

Och tittut med storkusinen.

Igår avslutade jag kvällen med en väldans fin granne. Babbel och bubbel. Popcorn och nötter. Melodifestivalen och Gladiatorerna.

Jag har det fint. Mycket, mycket fint. I mitt liv.

Och det kommer gå asabra på onsdag! Superallmänbildad, as I am (öööhh...).

Ha en fantastisk vecka, kära ni! Och skänk mej smarta tankar på onsdag.

Mat.

Jag har inte bloggat på ett tag. Det finns många orsaker till det.

Såsom att jag har fullt upp med att bli arg på maken som utklassar mej i wordfeud (varför har jag ens signat upp?!?!). Nu kanske inte det är huvudorsaken till min avhållsamhet till bloggen, but still, det är den mest upprörande.

En mer seriös orsak till uppehållet är mina tankar. Återkommer till dom i ett senare inlägg. För den som orkar. Jag bör kanske varna känsliga läsare.

Annars är det ju fullt upp. Vilken småbarnsmamma har inte det? Det är nu jag skulle vilja skriva att det är fullt upp med resor, ombyggnader (som andra gör åt oss förstås), sex och samlevnad. Men med tanke på att de flesta av er som läser också äger hus, uppfostrar barn och försöker klämma in ett litet samlag däremellan, anar jag att jag inte lurar någon. Det är fullt upp, helt enkelt. Med sådant som det alltid är fullt upp med. Ni vet, matlagning, städning... Äh, ni vet.

Kanske man skulle skaffa en till...? För visst ser jag bra ut som mamma till tre grabbar?

Philip verka åtminstone trivas i mitt knä.

Men för att undvika en flyende make - nej, jag ser själv hur uselt jag skulle funka ;)

Fast han är bra söt, ungen <3

Nä, hörrni. Anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att ge er ett mat-tips. Jag är så nöjd med dagens lunch att jag måste får bekräftelse utifrån (dålig självkänsla, kallas det).

Fiskburgare.

För er som undviker alltför mycket kolhydrater - salladsblad blir supergoda hamburgerbröd!

Mixa (matberedare eller mixerstav) någon vit fisk (jag använde torsk) ca 400 g med lök, persilja, örtkrydda, lite citronsaft, salt, peppar, en skvätt grädde, ett ägg samt ett par matskedar osötat ströbröd. Forma till burgare och stek på ganska hög värme. Servera med ris, ärtor och broccoligratäng. Den sistnämnda gör jag så här:

Koka broccolin (färsk eller fryst) i någon minut. Lägg sedan i smörad ugnsfast form. Salta peppra. Blanda creme bonjour vitlöksost med cremefraiche samt salt och peppar. Lägg som ett täcke över broccolin. Strö över parmesanost. In i ugnen på 200 grader i ca 15-20 min.

Vi hörs snart igen. När tankarna är lite klarare. Tänker att det är en bra idé att ni som läser förstår. Tänker jag rätt då?!?

Kram!